Turkiet – Aktuell politik

Turkiet är en republik där den folkvalda presidenten numera är både stats- och regeringschef. Politiken domineras av det islamkonservativa partiet AKP och dess grundare Recep Tayyip Erdoğan. Under hans styre har landet präglats av stärkt presidentämbete, kringskurna fri- och rättigheter och tilltagande nationalism.

Inför presidentvalet i maj 2023 stod Erdoğan inför svåra utmaningar. Sedan flera år rådde ekonomisk kris och några månader före valet inträffade en jordbävningskatastrof som skördade över 50 000 liv (se Kalendarium). Båda hade väckt vrede och besvikelse.

Men trots att oppostionen gick samman lyckades Erdoğan bli omvald. Han besegrade Kemal Kılıçdaroğlu, ledare för det sekulära partiet CHP, som var flera oppositionspartiers gemensamma kandidat.

Erdoğans partiallians, dominerad av hans parti AKP, vann samtidigt valet till parlamentet.

Valresultatet bekräftar tendenser som synliggjordes i lokala val 2019: I moderna storstäder, längs Medelhavskusten och i öster föredrog väljarna den sekulariserade oppositionen, medan Erdoğan vann inlandet och provinserna vid Svarta havet.

Segern ger fortsatt maktinnehav för Erdoğan och AKP åtminstone fram till 2028. I Turkiet, som tidigare berömde sig av att vara en sekulär stat, kan det betyda att religionens roll växer ytterligare.

Kuppförsök, en vattendelare

Att alla sorters motsättningar har skärpts och oppositionens rörelseutrymme minskat bottnar i händelser den 15 juli 2016, då delar av armén och flygvapnet genomförde ett försök att störta regeringen. Inom ett dygn hade kuppförsöket slagits ned, men det har lett till gripanden, domar och avskedanden i försvarsmakten, rättsväsendet, statliga myndigheter och skolväsen (se Kalendarium). Regeringen har pekat ut predikanten Fethullah Gülen (se Religion och Modern historia), som lever i exil i USA, som ansvarig för försöket till statskupp. I stor skala har president Erdoğan låtit rensa ut motståndare, av allt att döma inte bara sådana som hade haft med kuppförsöket att göra. Även massmedier och skolor med anknytning till Gülens rörelse har stängts.

Aktivister och politiker, som anklagats för att sympatisera med den kurdiska PKK-gerillan, har dragits med. Parallellt med utrensningar av bland andra folkvalda kurder på borgmästarposter har armén fortsatt kriget mot gerillan i sydöst och ett antal kurdiskt dominerade städer har lagts i ruiner. Också när turkiska armén har gått in i norra Syrien, förment för att bekämpa terrorrörelsen Islamiska staten (IS), har attacker i hög grad riktats mot den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som Turkiet betraktar som en gren av PKK.

Sedan kuppförsöket har Erdoğan och AKP drivit igenom mål som de haft länge: att utrusta presidenten med mycket långtgående befogenheter, vilket blev verklighet 2018 (se Politiskt system) samt försvåra all verksamhet för oppositionen.

Såväl katastrofinsatser som åtgärder mot covid-19-pandemin som religionsfrågor med symbolisk betydelse nyttjas i propagandasyfte, liksom konfrontationspolitik på det internationella planet som presidenten driver mot EU och USA.

Oppositionen har inte tillnärmelsevis samma möjlighet som presidenten och dennes parti att föra ut sitt budskap, inte minst som medierna blivit alltmer statsstyrda. Samtidigt har Erdoğans position försvagats när landets ekonomi vacklat och statens svar på skalvoffrens behov varit otillräckliga.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har stärkt sin makt, bland annat genom att avskaffa posten som premiärminister. Foto: Presidentkansliet/AP/TT

Påtryckningar från presidenten på centralbanken om att hålla låg ränta anses ha bidragit till Turkiets ekonomiska problem (se Ekonomisk översikt).

Efter jordbävningskatastrofen utlovade Erdoğan 200 000 nya bostäder i mer välbyggda hus, högst fyra våningar höga. Men i Hatay, landets sydligaste provins som drabbades mycket svårt, uppgav lokala ledare nästan ett år efter skalven att invånartalet sjunkit från 1,7 miljoner till en kvarts miljon och merparten av dessa var tillfälligt inhysta i containrar som nödboende.

I lokala val 2024 bekräftades att det finns ett missnöje med regeringen som uttrycks genom stärkt stöd för oppositionen (se Kalendarium). Efter oppositionspartiernas framgångar i de lokala valen ser bedömare en möjlig utmanare till Erdoğan i Istanbulborgmästaren Imamoğlu vid nästa presidentval 2028.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS – läs mer om Turkiet i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Dramatiskt vägskäl när Turkiet håller val (2023-05-04)
Nej, Nato-processen är inte död (2023-01-30)
Kurder kan offras i världspolitiskt drama (2022-12-01)
Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv (2022-05-24)
Erdoğan leder Turkiet mot ekonomisk ruin (2022-02-04)
Turkiets planer till havs recept för konstant konflikt (2020-08-29)
Godtyckligheten härskande princip i Erdoğans Turkiet (2018-06-20)
Erdoğan hittar förebild i osmanska riket (2018-03-22)
EU en modell för ett fredligt Mellanöstern (2018-18-01)
Erdoğan på besök i Grekland – och river upp historiska sår (2018-01-11)
Gülenisters vinter blev vår för andra islamister (2017-01-12)

Om våra källor