Ukraina – Inrikespolitik och författning

Ukraina är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. President sedan 2019 är Volodymyr Zelenskyj. Växande dödstal, stor förödelse och svåra umbäranden för civila är följden av den fullskaliga ryska militära invasion som inleddes 24 februari 2022. I östra och södra Ukraina har ryska styrkor tagit kontroll över flera områden och anslutit dem till Ryssland, på samma sätt som man tidigare gjort med Krimhalvön. Kriget kantas av anklagelser om krigsförbrytelser.

Presidenten Volodymyr Zelenskyj har vunnit respekt för sitt sätt att samla motståndet. Trots att svårutrotad korruption undergräver ukrainarnas tillit till varandra har medborgarna stridit med stor enighet, för sina liv och för att få behålla sin egen stat. Ukrainska styrkor har haft framgångar med motoffensiver. Militära bedömare framhåller två förklaringar: omfattande leveranser av vapen, inte minst moderna system med lång räckvidd och god precision, från västländer (se Utrikespolitik och försvar) och större stridsmotivation hos ukrainarna än hos de ryska styrkorna.

Men krigströttheten har börjat sprida sig, osämja splittrar Ukrainas ledning, vapen och ammuntion tar slut och korruptionsskandaler solkar nu även krigsapparaten.

Volodymyr Zelenskyj gick från att vara TV-komiker till att bli vald till president i verkligheten och leda motståndet mot de ryska invasionsstyrkorna. Foto: Ukraine Presidency/TT

Efter att i åtta år ha pressat undan ukrainska beslutsfattare från flera delar av landets territorium – förutom Krimhalvön också Donetsk och Luhansk i öster – anföll Ryssland 2022 från tre håll. Det storskaliga anfallet föregicks av stora samlingar av markstyrkor längs Ukrainas gräns i öster, en marinövning i Svarta havet i söder och en militär samövning med försvarsmakten i Belarus, Ukrainas grannland i norr. De första rapporterna gick ut på att Ryssland anföll luftvärn, militära ledningsfunktioner och flygfält. Därefter har anfallen som drabbar befolkningen blivit desto fler. Civila mål träffas i antingen oskicklig eller hänsynslös krigföring. Världshälsoorganisationen (WHO) har dokumenterat att också vårdinrättningar och ambulanser angripits av ryska styrkor.

Flera miljoner ukrainare är nu på flykt utanför landets gränser och ännu fler är internflyktingar. Dödstalen är svårbedömda, men det går att säga med säkerhet att de är höga. Av sammanställningar 2021, före det storskaliga ryska anfallet, framgick att konflikterna sedan 2014 om Krimhalvön och enklaverna Donetsk och Luhansk, så långt hade krävt fler än 13 000 liv.

Fasansfulla förhållanden har rapporterats från krigshärjade platser som Butja nära Kiev och Tjernihiv nära gränsen till Belarus. Händelser som som sticker ut har rapporterats bland annat från ett stålverk och en teater i hamnstaden Mariupol, ett varuhus i Krementjuk, en järnvägsstation i Kramatorsk och en station i Tjaplyne i regionen Dnipro. 2023 präglades av ett utdraget skyttegravskrig om staden Bachmut i öster, en dammkatastrof i floden Dnepr och ett envist ställningskrig kring staden Avdijivka, varifrån Ukraina drog sig tillbaka 2024. Dammkatastrofen har följder för boende nedströms, för jordbruk och kylvatten till kärnkraftverket i Zaporizjzja. Eldgivningen i omedelbar närhet till kärnkraftverket skapar risk för en miljökatastrof av större omfång än Tjernobylkatastrofen 1986.

Områden under ockupation

De ryska styrkorna pressar Ukrainas försvarmakt med hjälp av vapen från Iran och Nordkorea. Men de har misslyckats med ett av sina viktigaste mål: att inta huvudstaden Kiev.

Presidenten Vladimir Putin har deklarerat att han inte ser Ukraina (som tidigare ingick i Sovjetunionen) som en suverän stat. Han hade redan tidigare krävt att Ukraina aldrig får ansluta sig till det militära Natosamarbetet i väst, och skapat splittring genom att stödja separatistiska strävanden hos ryskspråkiga ukrainare. Ukrainska borgmästare i intagna städer har bytts ut mot Moskvasympatisörer.

Ryska styrkor har också tagit kontroll över Norra Krimkanalen, som förser Krimhalvön med vatten från floden Dnepr. Men när invasionen inte hade snabb framgång inriktades den i stället på att "befria folkrepublikerna" Donetsk och Luhansk och skapa ett sammanhållet ryskkontrollerat område i öster och söder. "Folkomröstningar" har genomförts i Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson och påstås visa invånarnas starka stöd för anslutning till Ryssland. De fyra områdena har annekterats. Med ryskt territorium formellt utvidgat, byggt på skenomröstningar, hävdar ledningen i Moskva att det är Ryssland som angrips av Ukraina.

Ryssland intensivbeskjuter mål i Ukraina och inriktar sig inte minst på energiförsörjningen.

Ukrainas försvarsmakt har dels försökt återta mark i öster, dels gått in för att störa rysk verksamhet på Krim genom fortsatta anfall mot ryska marinens fartyg i Svarta havet och mot rysk infrastruktur på Krim, bland annat den bro som Ryssland låtit bygga till halvön. I oktober 2022, när bron skadats genom sprängning, blev det ett slag också mot den ryska stoltheten. Inne i Ryssland har drönare från ukrainskt håll rapporterats.

Ukrainska säkerhetstjänsten anklagar Ryssland för "cyberkrigföring" genom IT-intrång och virusangrepp mot bland annat kraftnät och finansiella system. Ukrainare iscensätter för sin del angrepp som blockerar ryska system.

Fram till 2017 hade kriget i Donbas och annekteringen av Krim gjort omkring 1,7 miljoner ukrainare hemlösa och krävt omkring 10 000 liv. Ukrainska staten stämde då Ryssland inför Internationella domstolen (ICJ) i Haag för "stöd till terrorism". 2022 vände sig Ukrainas regering återigen till ICJ, som förgäves beordrade ett stopp för invasionen.

Ukrainska staten dignar under krigets ekonomiska börda, med bland annat internflyktingar. Efter invasionen 2022 har västvärlden, i synnerhet EU och USA, samlats till flera former av stöd. Utöver vapensändningar (se Utrikespolitik och försvar) håller de Ukrainas statsapparat i gång (se Ekonomisk översikt).

Ryssland har knutit Krim närmare till sig genom att bygga en ny bro och järnväg över Kertjsundet sedan halvön annekterades 2014. Foto: AP/TT

Ukrainas strävanden efter oberoende sker också på det religiösa planet. Kievpatriarkatet inom ortodoxa kyrkan fick 2018 klartecken från ett kyrkomöte i Istanbul att bryta sig ur den gamla gemenskapen med ryskortodoxa kyrkan. Eftersom ryskortodoxa kyrkan står den ryska statsledningen nära, och dessutom hade varit överordnad kyrkan i Ukraina, har beslutet lett till nya spänningar mellan Kiev och Moskva.

Rysktalande president

Sedan krigslagar infördes hålls inga av de val som skulle ha ägt rum i Ukraina under normalare förhållanden. Ukrainska sanktioner (inte enbart internationella) har införts mot rysk handel, ryskvänliga näringslivstoppar och ryska massmedier.

Inför Ukrainas presidentval 2019 slog den då sittande presidenten Porosjenko an en patriotisk ton med slagordet "Armé, språk, kyrka", men Volodymyr Zelenskyj, politiskt oerfaren men juristutbildad och populär TV-komiker, vann. Zelenskyj, uppvuxen i en rysktalande familj, lovade att försöka uppnå bättre förbindelser med Ryssland men också att försöka få hem ukrainare som hållits fängslade i Ryssland. Zelenskyj gjorde klart att han ville fortsätta de förhandlingar som skedde för att lösa konflikterna i östra Ukraina, Minskprocessen (se Modern historia). Han slöt också avtal med separatister i Donbas som skulle kunna ge dem självstyre.

Zelenskyj, som saknade politisk erfarenhet innan han ställde upp i presidentvalet, är inte bara landets yngste statschef hittills. Till följd av parlamentsvalet 2019 har han också haft mer makt än någon annan president i det postsovjetiska Ukraina. Han har, med sitt parti Folkets tjänare (som bildades inför valet), försökt rita om det politiska landskapet och grundat för ett generationsskifte i maktens korridorer. Merparten av hans invalda partikamrater hade inte haft politiska uppdrag tidigare. Men de hade svårt att uppfylla folkets förväntningar. Korruptionsskandalerna har fortsatt, de som fått mest uppmärksamhet handlar om förskingring ur försvarsmaktens kassa.

Redan parlamentet bjöd på utmaningar. Näst största parti i valet 2019 blev Oppositionsplattformen – För livet, ett Moskvavänligt parti som leddes av Viktor Medvedtjuk, lierad med den ryske presidenten Vladimir Putin. Av ukrainska myndigheter har Medvedtjuk anklagats för förräderi. 2022, sedan Ukraina infört krigslagar, var Oppositionsplattformen ett av flera partier som stängdes av genom beslut i Nationella säkerhetsrådet. 2023 drog Zelenskyj in Medvedtjuks ukrainska medborgarskap.

Motstånd mot Zelenskyj har noterats också hos expresident Porosjenko och förra premiärministern Julia Tymosjenko, även om deras partier (Porosjenkos Europeisk solidaritet och Tymosjenkos Fosterlandet) inte nådde mer än cirka 8 procents stöd vardera 2019. Valdeltagandet vittnade också om att medborgarna tröttnat på maktspelare. Det var det lägsta sedan Ukraina blev självständigt: 49,8 procent. Även mot Porosjenko har anklagelser om förräderi nått domstol.

Före kriget hann lokala och regionala val hållas 2020. Då sjönk valdeltagandet och Zelenskyjs parti hävdade sig dåligt. Regeringspartiet hade svårt att föra ut sin politik, trots att flera av Zelenskyjs och partiets vallöften uppfylldes, exempelvis avskaffades åtalsfriheten för parlamentsledamöter.

Ockupationer kräver talrik personal och kostar mycket även räknat i pengar, men flera mål för Rysslands krigföring har uppnåtts, utöver de territorier som tills vidare fungerar som ryska protektorat: en rysk landkorridor längs Azovska sjön till Krim, via staden Mariupul, kontroll över el- och vattenförsörjning till Krim och hot mot fartygstrafik till och från Ukraina via Svarta havet. Men målet att installera en mer Moskvavänlig regim i Kiev har hittills gått om intet.

FÖRFATTNING

Enligt den författning som antogs 1996 tillämpar Ukraina halvpresidentiellt styre. Det innebär att både presidenten och premiärministern deltar i det dagliga regeringsarbetet men med skilda roller. Regeringen är ansvarig inför parlamentet.

Till följd av att krigslagar infördes 2022 hålls för närvarande inga val. Parlamentsval skulle ha hållits 2023. Presidentval har planerats till 2024, men skjuts på framtiden om inte krigstillståndet upphävs.

Presidenten är statschef och överbefälhavare. Enligt författningen tillsätts posten genom allmänna val vart femte år. En president kan sitta två mandatperioder i rad. Presidenten undertecknar lagar samt utlyser val och folkomröstningar som rör grundlagsfrågor. Statschefen nominerar premiärminister, försvarsminister och utrikesminister på förslag av parlamentets majoritet. Övriga ministrar utses av parlamentet på förslag av premiärministern.

Presidenten kan under vissa omständigheter upplösa parlamentet, till exempel om en regering inte har kunnat bildas inom föreskriven tid.

Parlamentet stiftar landets lagar och antar statsbudgeten. Presidenten kan inlägga veto mot en lag, men parlamentet kan rösta ned ett veto med två tredjedelars majoritet. Parlamentet har möjlighet att avsätta en president, men för det krävs tre fjärdedelars majoritet.

Parlamentet (verchovna rada, högsta rådet) – består av 450 ledamöter som också väljs på fem år. För att få plats i parlamentet måste ett parti eller en partiallians uppnå fem procent av rösterna. Enligt den vallag som antogs 2019 ska nästa val bli proportionellt. (Efter lagändring 2011 har 225 ledamöter varit invalda enligt ett proportionellt system baserat på partilistor, övriga 225 i direktval i enmansvalkretsar. ) Ett förslag från presidenten om att minska antalet ledamöter till 300 antogs 2020 i en första omröstning, men för att det ska kunna träda i kraft måste Ukrainas författning ändras.

Mandat som skulle ha blivit tillsatta i direktval i rebellkontrollerade områden i sydost och på den ryskt annekterade halvön Krim lämnades vakanta 2014. Sedan valet 2019 är 26 platser vakanta.

Inför ett associationsavtal mellan Ukraina och EU som ratificerades 2014 var valsystemet en viktig fråga. Systemet har ansetts behöva reformer bland annat därför att det förekommit röstköp och möjliggjort för direkt tvivelaktiga personer att kandidera till parlamentet. Ledamöterna hade tidigare åtalsfrihet.

Maktfördelningen mellan president och parlament har varit föremål för långdragna stridigheter. Det självständiga Ukrainas första helt egna författning, 1996, avsåg att ge presidenten stora befogenheter. Grundlagsändringar efter den orangefärgade revolutionen 2004 (se Modern historia) ökade parlamentets inflytande på presidentens bekostnad. Ändringarna var svårtolkade och förstärkte maktkampen. 2014 röstade parlamentet återigen för grundlagsformuleringar som gav parlamentet starkt inflytande. Dåvarande presidenten Viktor Janukovytj vägrade att skriva under lagen och flydde landet. Han avsattes dagen därpå.

Den västvänliga politik som förts sedan dess har också tagits in i författningen. Medlemskap i både EU och Nato som politiska mål skrevs in i grundlagen 2019. Det skedde mot bakgrund av att Ryssland tagit kontroll över Krimhalvön och dessutom stöttade separatistuppror i östra Ukraina. Sedan dess har händelseutvecklingen berövat Ukraina kontrollen över ytterligare fyra delar av landets territorium, utöver Krim.

Ukraina har varit indelat i 27 regioner: 24 län (oblast), de två storstadsområdena Kiev och Sevastopol med särskild ställning, samt Krim som autonom republik. Efter Rysslands annektering av Krim 2014 ingår halvön med staden Sevastopol i praktiken inte i Ukraina, även om annekteringen inte erkänns av Ukrainas regering eller omvärlden. I öster hamnade delar av län utom regeringens kontroll när separatister utropade "republiker". 2022 fattade Ryssland annekteringsbeslut också gällande Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson. I de annekterade områdena har Ryssland genomfört folkomröstningar och val som inte erkänns internationellt.

2020 lades ett förslag till ny regional indelning fram av Ukrainas kommun- och utvecklingsdepartement. I flera delar av landet finns etniska minoriteter.

Halvön Krim befolkades av muslimska tatarer från 1200-talet och hamnade 1783 under ryskt styre. Efter bildandet av Sovjetunionen 1922 ingick Krim i den ryska sovjetrepubliken fram till 1954 då halvön överfördes till sovjetrepubliken Ukraina. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förblev Krim en del av Ukraina. Krimtatarer hade då börjat återvända från Centralasien dit de tvingats under andra världskriget av dåvarande sovjetledaren Josef Stalin, som anklagade dem för samarbete med nazisterna. Krimtatarernas hemvändande ledde till motsättningar med övrig befolkning på Krim, till huvuddelen etniska ryssar. 

Länet Zakarpattia i sydväst har gett upphov till en träta med Ungern, eftersom etniska ungrare är i majoritet i en del av området. Ungern har drivit frågan om deras ställning, bland annat genom att villkora EU- och Nato-samarbeten med Ukraina. Berehove, på ungerska Beregszász, ska enligt förslaget utgöra ett eget distrikt, vilket skulle möjliggöra en sorts autonomi för de lokala ungrarna. 

Läs om Ukrainas rättssystem i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Partilandskapet präglas av starka ledarpersonligheter och affärsintressen. De flesta ledande partier vill närma Ukraina till EU och västvärlden, men motståndet har varit starkt från grupperingar med band till Ryssland.

Valåret 2019 skedde både nybildningar och namnbyten på existerande partier:

Folkets tjänare (Sluha Narodu, SN) bildades som stödparti till Volodymyr Zelenskyj, nyvald president. Partiet fick samma namn som den TV-serie som gjort honom känd som komiker. Partiet registrerades så sent som på presidentvalsdagen den 31 mars 2019, men vann parlamentsvalet överlägset. Kännetecknande var att partiet ställde upp med kandidater som inte hade suttit på politiska poster tidigare.

Oppositionsplattformen – För livet (Opozitsijna Platforma – Za Zjyttja) var också nybildat, men proryskt. Partiet, som blev näst störst i parlamentsvalet 2019, har anknytning till den Moskvavänliga oligarken Viktor Medvedtjuk. Det bildades efter osämja inom EU-skeptiska Oppositionsblocket (Oppozytsijnyj Blok). Oppositionsblocket fick mandat 2019, men förbjöds av domstol 2022. Medvedtjuk själv har anklagats för högförräderi och fråntagits sitt ukrainska medborgarskap. Han lever i rysk exil, utbytt mot ukrainare i en fångutväxling 2022.

Fosterlandet (Batkivsjtjyna) leds av förra premiärministern Julia Tymosjenko (se Modern historia). Partiet kom på trede platas 2019.

Europeisk solidaritet (Jevropejska Solidarnist, JeS), fjärde störst, leds av expresidenten Petro Porosjenko som blev besegrad av Zelenskyj i presidentvalet. Presidentvalet ledde till att även Porosjenkos parti, som hade ingått i allianser med liberala och EU-vänliga profiler och regerat i koalition, knuffades undan. Partiet bytte namn i samband med parlamentsvalet 2019.

Folkfronten (Narodnyj front), konservativt och EU-vänligt, grundades av dåvarande premiärministern Arsenij Jatsenjuk och tillförordnade presidenten Oleksandr Turtjynov inför parlamentsvalet 2014. Det valet hölls nio månader efter en folkresning som ledde till att president Janukovytj avsattes och Folkfronten blev näst störst. Båda grundarna hade tidigare tillhört Julia Tymosjenkos parti Fosterlandet. Folkfronten och Porosjenkos parti kom att samregera efter valet, men koalitionen sprack i samband med Zelenskyjs tillträde på presidentposten 2019. I parlamentsvalet 2019 ställde Folkfronten inte upp.

Ukrainska demokratiska alliansen för reform (Ukrajinskyj demokratytjnyj aljans za reformy, Udar; ungefär "Smockan"), grundades av förre boxningsvärldsmästaren Vitalij Klytjko. Udar har samarbetat med och ingått  i Porosjenkos block, men gick 2019 till val på egen hand igen. I parlamentet blev det noll mandat, men lokalvalet i Kiev gick bättre och Klytjko valdes till borgmästare. 

Flera partier har cirklat runt parlamentets femprocentsspärr och/eller lyckats få mandat genom direktval: dit hör pro-västliga och kristdemokratiska Självtillit (Samopomitj), bildat av staden Lvivs borgmästare Andrij Sadovyj, och högerextrema Frihetspartiet (Svoboda).

Regionernas parti var tidigare regeringsparti och stödde Viktor Janukovytj, som tvingades bort från presidentposten genom euromajdan-protesterna 2014. Partiet har bojkottat senare års val, men en del av dess representanter kunde återfinnas i Oppositionsblocket innan detta parti förbjöds 2022. Därefter har även Regionernas parti blivit uttryckligen förbjudet.

Kommunistpartiet, bildat efter den sovjetiska tiden, förbjöds 2022.

Om våra källor

LÄSTIPS! Läs mer om Ukraina i vår nättidning Utrikesmagasinet:
Ett år senare: ingen återvändo efter storinvasionen (2023-02-16)
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin (2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17) 
Making sense of Ukraines post election landscape (19-08-27)
The rebellious spirit of the Ukrainians (19-04-26)
Ryska filmer om det erövrade Krim döljer något (19-01-15)