Ukraina – Utrikespolitik och försvar

Ukrainas utrikespolitik sedan självständigheten 1991 har pendlat mellan nära relationer till grannlandet Ryssland och starkt beroende av ekonomiskt och politiskt stöd från västmakterna. Alltsedan en pro-västlig folkresning och Rysslands annektering av Krimhalvön 2014 har förbindelserna med Moskva präglats av fiendskap och Ukraina har orienterar sig allt tydligare västerut. Denna utveckling påskyndades av Rysslands storskaliga anfall på Ukraina 2022.

Under de första tre åren av kriget fick Ukraina stort stöd av USA både ekonomiskt och militärt men när Donald Trump efterträdde Joe Biden på presidentposten i januari 2025 såg USA ut att inta en helt annan hållning. Donald Trump chockade omvärlden genom att ta initiativ till samtal med Ryssland samtidigt som han stängde ute Ukraina och övriga länder i Europa. Trump lät också framför synpunkter som mer låg i linje med Rysslands syn på konflikten än med det förhållningssätt som USA tidigare delat med andra västländer (se Kalendarium). Europeiska ledare reagerade med bestörtning och vidtog olika åtgärder för att visa fortsatt stöd för Ukrainas sak gentemot Ryssland.

Mot bakgund av de nya omständigheterna var Ukraina i slutet av februari på väg att gå Trump till mötes och ge USA del av Ukrainas naturtillgångar i utbyte mot fortsatt amerikanskt stöd. Det hela gick dock i stöpet när Zelenskyj och Trump hamnade i gräl i Vita huset. Trump valde därefter att frysa det militära biståndet till Ukraina för att sätta press på Zelenskyj. Även utbytet av underättelseuppgifter med Ukraina stoppades. När Zelenskyj på olika sätt lyckats blidka Trump hölls ett nytt möte mellan USA och Ukraina i Saudiarabien. Ukraina gick då med på ett amerikanskt förslag om en 30 dagar lång vapenvila och frågan om ett mineralavtal uppgavs vara uppe på bordet igen. USA tog frågan om vapenvila vidare till Moskva där Putin svarade att landet i princip var med på en vapenvila. Samtidigt ställde Putin krav som tydde på att långa förhandingar väntade (se Kalendarium).

Mellan öst och väst

Redan för trettio år sedan, då Ukraina ingick i Sovjetunionen, började krafter i landet att minska beroendet av Ryssland. 1994, några år efter självständigheten, inledde Ukraina samarbeten med både EU och den västliga försvarsalliansen Nato. Intresset från väst svalnade dock efter hand på grund av utbredd korruption och organiserad brottslighet i Ukraina.

Efter den så kallade orangefärgade revolutionen 2004 blev EU- och Natomedlemskap Ukrainas främsta mål, men närmandet kom av sig under Viktor Janukovytj styre 2010–2014 då blicken åter riktades mot Ryssland. Oenighet om ett associationsavtal med EU var upprinnelsen till att Janukovitj tvingades lämna makten. Den västvänliga regering som tog över valde att gå vidare med associationsavtalet som trädde i kraft 2017.

EU-parlamentet hade redan 2014 erkänt Ukrainas rätt att ansöka om medlemskap i EU, och efter Rysslands storskaliga anfall 2022 kom processen i gång. Sommaren 2024 togs det första konkreta steget. Då inleddes en översyn över vilka legala förändringar som Ukraina behöver göra för att på sikt kunna antas som EU-medlem. Anpassningsprocessen väntas ta många år och inom EU är ett ukrainskt medlemskap inte helt okontroversiellt. Ungern och Slovakien hör till skeptikerna.

Utöver löften om medlemskap har EU-länderna stöttat Ukraina genom att ta emot flyktingar, det gäller särskilt grannländerna. EU har förmedlat stora belopp till vapenköp och medlemsländerna skickar militär utrustning, bland annat stridsflygplan ( se nedan).

Lång väg till Nato-medlemskap

Ukrainas relation med Nato går tillbaka till tidigt 1990-tal. 1994 var Ukraina det första landet bland de tidigare sovjetrepublikerna som anslöt sig till Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFF). Inrikespolitisk oreda i Ukraina vid den tiden bidrog till att Nato inte gick vidare med en plan för fullt ukrainskt medlemskap men tanken levde vidare. Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 slogs det fast att Ukraina ska bli medlem av Nato men sedan dess har inga konkreta steg tagits för att släppa in Ukraina i alliansen. 

Efter maktskiftet 2014 förnyade Ukraina sin ambition att gå med i Nato och samarbetet stärktes. 2019 skrevs medlemskap i Nato och EU in som politiska mål i landets grundlag. Det inhemska stödet för ett Nato-medlemskap ökade efter den ryska invasionen. 2023 visade en opinionsundersökning att 77 procent av ukrainarna stödde tanken.

President Zelenskyj har upprepade gånger uppmanat Nato att släppa in Ukraina i alliansen. Rysslands motstånd mot ett ukrainskt medlemskap har tidigare avvisats av väst med motiveringen att Ukraina har rätt att avgöra om landet vill ansöka om medlemskap.

Vid ett Nato-möte i Vilnius sommaren 2023 upprepades löftet om ett medlemskap för Ukraina på vissa villkor men den inbjudan som Zelenskyj hoppats på uteblev. I stället skapades ett samarbetsråd mellan Nato och Ukraina som bland annat skulle hantera Ukrainas strävan efter medlemskap. Förutsättningarna såg ut att ändras helt när Donald Trump återkom på presidentposten. Han lät då förstå att ett ukrainskt medlemskap i Nato inte kan komma på fråga. 

Relationen till Ryssland före invasionen

Från rysk horisont har Ukrainas svängning mot väst uppfattats som ett hot, ”Ukraina" betyder "gränsland"; ett namn området fått genom sin position som buffert mellan Ryssland och västra Europa. Att de baltiska före detta sovjetstaterna och andra tidigare allierade östländer blev medlemmar av EU och Nato fick den ryska ledningen att känna sig inringad av potentiella fiender och motiverad att förhindra att Ukraina skulle gå samma väg.    

När den proryska Viktor Janukovytj drevs från makten i början av 2014 svarade Ryssland med att erövra Krim samtidigt som ryskstödda separatister tog kontroll över områden i östra Ukraina.

Genom erövringen av Krim 2014 bröt Ryssland ensidigt mot två uppgörelser. Den ena var Budapestmemorandumet från 1994, enligt vilket tre kärnvapenmakter – Ryssland, USA och Storbritannien – garanterade Ukrainas territoriella sammanhållning i samband med att landet lämnade ifrån sig kärnvapen från sovjettiden. Den andra var ett vänskapsavtal från 1997 som innebar att Ryssland och Ukraina erkände varandras gränser. Ryssland fick rätt att arrendera en del av den tidigare sovjetiska flottbasen i Sevastopol på Krim.

Händelserna 2014 ledde till att Ukraina sade upp militära samarbetsavtal med Ryssland och genomförde handelsrestriktioner. När den fullskaliga invasionen ägde rum 2022 bröts de diplomatiska banden helt.

Rysslands anfall mot Ukraina 2022 märktes snabbt i huvudstaden Kiev, men de ryska styrkorna lyckades inte inta staden. Foto: AP/TT

Ryska gasleveranser till Ukraina och vidare till Europa var tidigare ett återkommande trätoämne mellan länderna. Vid flera tillfällen ledde tvisterna till att Ryssland stängde av gasen till Ukraina vilket även drabbade andra länder i Europa. 2015 upphörde Ukraina att köpa rysk gas men leveranserna till Europa fortsatte. När det senaste avtalet med Ryssland löpte ut sista december 2024 valde Ukraina att inte förlänga det och gasen stängdes av. Vid det laget hade de flesta länder i Europa vänt sig till andra gasleverantörer men Slovakien som fortfarande köpte rysk gas fördömde stoppet och hotade med motåtgärder.

Andra grannar och Kina 

Med grannlandet Belarus är relationen ansträngd. Belarus har tydligt ställt sig på rysk sida i konflikten. Anfallet mot Ukraina 2022 skedde delvis från belarusiskt område.

Tillsammans med Georgien, Azerbajdzjan och Moldavien ingår Ukraina i en organisation kallad Guam, som dock för en undanskymd tillvaro. Guams främsta syfte är att utveckla nya transportvägar för olja och gas utanför ryskt territorium.

Ukrainas medlemskap i den post-sovjetiska organisationen OSS, kan sägas ligga på is. Landet har aldrig formellt antagit organisationens stadgar.

Många länder utanför Europa har försökt gå balansgång mellan Rysslands och väst i synen på kriget, däribland Kina. Före invasionen hade Ukraina och Kina utvecklat närmare band och Kina hade blivit en allt viktigare ekonomisk partner för Ukraina. Kinas agerande efter invasionen har lett till nya spänningar. Kina har inte öppet stött Rysslands agerande men Peking har inte heller fördömt invasionen. Kinas köp av rysk gas och olja ses inte med blida ögon i Kiev och Zelenskyj har anklagat Kina för att stödja rysk militär industri genom export av komponenter som kan användas både civilt och militärt.

Försvar

Under tryck av Rysslands anfallskrig har Ukrainas försvar genomgått stora förändringar. År 2018 slog Ukraina fast i lag att försvarsutgifterna måste uppgå till minst 5 procent av BNP men efter invasionen har försvarsutgifterna stigit högt över den nivån. I den budget som antogs hösten 2024 avsattes 60 procent av utgifterna för kommande år till försvar och säkerhet, vilket motsvarade en fjärdedel av BNP.

Före de senaste årens krig hade Ukraina en av Europas största försvarsmakter. 2013 beslutade regeringen att värnpliktsarmén skulle ersättas av en yrkesarmé, men allmän värnplikt för män återinfördes året därpå då Ryssland annekterade Krimhalvön och ryskstödda separatister gjorde uppror i öster (se Modern historia). Det ukrainska försvaret var illa förberett för kriget som följde och fick till viss del förlita sig på frivilliga soldater, varav de flesta efter hand inlemmades i officiella försvarsstyrkor. Från 2014 bistod väst med militär träning av ukrainska soldater och USA skickade bland annat radarsystem och patrullbåtar. Efter Rysslands fullskaliga invasion 2022 växte det amerikanska stödet lavinartat och även från andra länder i väst.

Krigslagar råder i Ukraina sedan invasionen. Med stöd av krigslagarna har den ålder då män kan kallas in till aktiv krigstjänst sänkts från 27 år till 25 år. Inga män mellan 18 och 60 får lämna landet, och kvinnor i vissa yrken måste också vara tillgängliga för militärtjänst.

Vid tiden för invasionen var större delen av Ukrainas vapenarsenal och annan försvarsutrustning från sovjettiden. Efterhand har Ukraina fått tillgång till modernare vapen och försvarssystem från väst. Hjälpen från väst har bland annat omfattat stridsvagnar, bepansrade fordon, drönare, stridsflygplan, artilleri och luftförsvarssystem. Under 2023 fick Ukraina kryssningsrobotar och ballistiska missiler. Vapen med längre räckvidd kom från början med restriktioner och fick inte användas för att beskjuta mål längre in i Ryssland men under i november 2024 släppte omvärlden det kravet. Sverige har bistått Ukraina med bland annat pansarskott, luftvärnsvapen, sjömålsroboten Robot 17, terrängbilar och vinterutrustning för soldater.  

Redan före kriget hade Ukraina en bred inhemsk försvarsindustri, ett arv från sovjettiden då Ukraina bland annat var en stor tillverkare av kärnvapenstridsspetsar. Med stöd från utlandet har försvarsindustrin stöpts om och en inhemsk produktion av drönare har inletts. Med egna drönare har Ukraina kunnat beskjuta mål i ryska gränsområden men drönare har skickats så långt som till Moskva.    

Vid Sovjetunionens upplösning var en del av unionens kärnvapenarsenal placerad på ukrainsk mark. 1994 anslöt sig Ukraina till det internationella fördrag som ska hindra spridningen av kärnvapen och gick med på att överföra sina kärnvapen till Ryssland. 1996 flyttades den sista kärnvapenstridsspetsen från Ukraina. Med stöd av bland andra USA och Ryssland gjorde sig Ukraina efter hand av med hela sitt lager av höganrikat uran.

LÄSTIPS – läs mer om Ukraina i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Ekocid kan bli nytt brott i internationell rätt (2024-02-02)
Ett år senare: ingen återvändo efter storinvasionen (2023-02-16)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin(2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)

Om våra källor