Ukraina – Utrikespolitik och försvar

Ukrainas utrikespolitik sedan självständigheten 1991 har pendlat mellan nära relationer till grannlandet Ryssland och starkt beroende av ekonomiskt och politiskt stöd från västmakterna. Alltsedan en pro-västlig folkresning och Rysslands annektering av Krimhalvön 2014 har förbindelserna med Moskva präglats av fiendskap. Den ryske presidenten Vladimir Putin agerar med militära medel för att utöka territorier under direkt rysk kontroll och Ukraina orienterar sig allt tydligare västerut.

Krafter i Ukraina började redan då landet ingick i Sovjetunionen att minska beroendet av Ryssland. 1994, några år efter självständigheten, inledde Ukraina samarbete med EU och den västliga försvarsalliansen Nato. Intresset från väst svalnade då på grund av ukrainska ledares ovilja, eller oförmåga, att få bukt med korruption, pampvälde och den organiserade brottslighetens inflytande i politiken. Ett mord år 2000, på den regimkritiske journalisten Georgij Gongadze, och oegentligheter i samband med val bidrog till kritik mot Ukraina.

Ett resultat av Rysslands storskaliga militära anfall 2022 är att EU:s och Natos dörrar mot Ukraina har öppnats. Vissa EU-länder ogillar det starka stödet för Ukraina, men Ukraina har fått klartecken för att inleda förhandlingar om medlemskap. Flyktingar tas emot, särskilt i grannländer. EU utlovar stora belopp till vapenköp och medlemsländer skickar militär utrustning , bland annat stridsflygplan. På några få dagar efter invasionen fattade EU och somliga medlemsländer, exempelvis Tyskland, långtgående beslut som inte bara påverkar deras politik gentemot Ukraina utan också förändrar EU:s och medlemsländernas gamla principer i grunden. Det gäller inte minst Sverige och Finland, som gett upp ländernas traditionella alliansfrihet för att i stället ansluta sig till Nato.

Ukraina vill att Nato inrättar en flygförbudszon, men Natoländerna tvekar. Västländer har också olika inställning till att låta Ukraina använda vapensystem som de överför till insatser på ryskt territorium. Risken är att direkt militär Natoinblandning bidrar till ett tredje världskrig, särskilt som den ryske presidenten har hotat med taktiska kärnvapen. Tvekan märks dessutom av andra skäl i länder som stöder Ukraina: de egna militära förråden har minskat och tillverkare av militär utrustning hinner inte leverera i den takt som materiel går åt.

Det militära stödet från västländer har gått från att omfatta lätta vapen och skyddsutrustning till avancerade vapensystem, stridsflyg och pansarfordon. Att få tillgång till olika vapen innebär i sig en utmaning, eftersom mångfalden av system kräver reservdelar och utbildning för personal som ska hantera dem.

Ett stort, flerårigt stödpaket för Ukraina godkändes av EU:s stats- och regeringschefer i början av 2024, även av Ungern som under krigsåren gått in för att också hålla sig väl med den ryska statsledningen. Ukraina sluter också bilaterala avtal med land efter land (se Kalendarium).

Invasionen 2022 blev inte den promenadseger som den ryska ledningen tänkt sig. En pansarkolonn på väg mot Kiev fastnade på leriga vägar och Ryssland förflyttade snart styrkor tillbaka österut för att slå vakt om intagna industriområden i Donbas och Krim och skapa en ryskkontrollerad landförbindelse längs Svarta havets kust. Ukrainas svårbekämpade motoffensiv fick Ryssland att ta till luftattacker mot mål runt om i Ukraina, också mot Kiev och städer i väster. Följderna har blivit både skadad infrastruktur, inte minst elförsörjning, och civila dödsoffer. Men det tär också på de ryska styrkorna och den arsenal de har tillgång till. Efter attackerna ser ukrainare spår av iransktillverkade drönare, som bär mindre sprängladdningar än kraftigare vapen men också försvårar för ukrainskt luftvärn genom sitt stora antal. Även fragment efter vapen från Nordkorea har rapporterats.

Den ryska privatarmén Wagner stred brutalt mot ukrainarna, men sedan 2023, då Wagnerchefen Jevgenij Prigozjin satte sig upp mot Rysslands styrande, är privatarmén ute ur bilden. Prigozjin och andra Wagnerbefäl miste livet när deras plan kraschade under oklara omständigheter. I Ukraina har man därefter rapporterat att legosoldater som rekryterats i länder i Asien strider för den ryska sidan.

Slets mellan Öst och Väst

EU- och Natomedlemskap blev Ukrainas främsta mål efter den "orangea" revolutionen 2004 (se Modern historia). Statsledningens intresse riktades mot Ryssland igen sedan Viktor Janukovytj vunnit presidentvalet 2010, men Janukovytj fortsatte trots allt de förhandlingar med EU som hans föregångare inlett om ett associationsavtal, som kunde ge bland annat frihandel. När EU 2013 var redo att skriva under hoppade Ukrainas regering av efter påtryckningar från Ryssland, som hotade att straffa landet med minskad handel.

Upprörda reaktioner i framför allt västra Ukraina mot regeringens brytning med EU utlöste demonstrationer som 2014 ledde till att den västvänliga oppositionen kom till makten. Det vållade vrede på ryskt dominerade Krim, vilket utnyttjades av Ryssland, som ockuperade halvön och snart annekterade den efter en kuppartat genomförd folkomröstning som inte erkändes av Ukraina eller omvärlden. Raskt följde en revolt bland rysktalande i östra Ukraina, där väpnade separatister fick militärt stöd av Ryssland.

Krisen beskrevs då som den värsta i Europa sedan kalla kriget. Inte sedan andra världskriget hade en europeisk stat erövrat och införlivat territorium från ett annat land med våld. Ukrainas nya regering skyndade sig att ställa sig på EU:s sida genom att ansluta sig till associationsavtalet.

Ingripandet på Krim innebar att Ryssland ensidigt bröt mot två uppgörelser. Den ena var Budapestmemorandumet från 1994, enligt vilket tre kärnvapenmakter – Ryssland, USA och Storbritannien – garanterade Ukrainas territoriella sammanhållning i samband med att landet lämnade ifrån sig kärnvapen från sovjettiden. Den andra var ett vänskapsavtal från 1997 som innebar att Ryssland och Ukraina erkände varandras gränser. Ryssland fick rätt att arrendera en del av den tidigare sovjetiska flottbasen i Sevastopol på Krim till 2017 (under Janukovytjs presidenttid förlängt till 2042).

Medan president Putin förnekade att Ryssland haft soldater i Ukraina visade bland andra den ryska medborgarorganisationen Gruz 200 ("Fraktgods 200"; officiellt en kod för transport av stupade soldater) att minst 167 reguljära ryska soldater dödats i Ukraina fram till 2016 och att 187 "saknades", samt att över 1 000 legosoldater dödats eller saknades. Organisationen för ryska soldatmödrar bedömde att uppemot 3 500 hade dödats i strid. Soldaters aktiviteter på sociala nätverk visade att de befunnit sig i stridsområdet i Ukraina. Likaså rapporterade observatörer från OSSE om ryska soldater. Den ryska regeringen hävdade att soldaterna varit i Ukraina som frivilliga.

Från rysk horisont har Ukrainas svängning mot väst uppfattats som ett hot. "Ukraina" betyder "gränsland"; ett namn området fått genom sin position som buffert mellan Ryssland och västra Europa. När de baltiska före detta sovjetstaterna och tidigare sovjetiskt allierade länder i östra Europa blev medlemmar av EU och Nato, och knöt nära band med USA, kände sig den ryska ledningen inringad av potentiella fiender. Ukrainas samarbetsavtal med EU, som trädde i kraft 2017, har också framstått som ett hot mot rysk utrikeshandel.

Internationella domstolen (ICJ) i Haag kom 2024 fram till bland annat att Ryssland borde ha utrett anklagelser om ryskt stöd till separatisterna i öster (se Kalendarium). Ömsesidiga sanktioner har införts mellan Ukraina och Ryssland, såväl mot personer som mot företag och organisationer. Ukraina har också fört klagomål till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Sedan invasionen 2022 pågår granskningar av kriget både även vid ICC och i FN:s människorättsråd. En arresteringsorder har utfärdats för president Putin, men förutsättningarna för att en rättslig prövning ska ske är små eftersom Ryssland inte godkänner ICC.

Konflikt om rysk gas

Ett återkommande tvistefrö är ryska gasleveranser till och genom Ukraina: en huvudledning genom landet förser många länder i Europa med rysk gas. Det gör gasfrågan till ett orosmoln oavsett om Ukraina är det land som köper gasen.

I Ukraina är gas av vitalt intresse för gruv- och metallindustrin. Ukraina betalade länge ett subventionerat pris för rysk gas. När de blev osams om priset, 2006, ströp ryska Gazprom tillförseln till Ukraina – varpå delar av centrala och södra Europa också blev utan gas, inklusive EU-länder som betalade fullt pris. En kompromiss nåddes, men 2009 var det dags igen; sydöstra Europa drabbades av gasbrist mitt i vintern.

Efter många turer slöts ett nytt prisavtal. Avtalet ansågs ofördelaktigt för Ukraina och ledde till fängelsestraff för dåvarande premiärministern Julia Tymosjenko. Trots att Ryssland signalerade förmånligare gaspriser i samband med avtalet om flottbasen Sevastopol (se ovan) jäste konflikten. På grund av koppling till globala energipriser fick ukrainarna betala mer för gas än många andra. Avtalet sade att landet måste betala för en viss mängd oavsett hur mycket som förbrukades.

Efter maktskiftet i Ukraina 2014 och konflikten om Krim använde Ryssland på nytt gasen som vapen och krävde högre pris under hot om strypta leveranser. Ukraina vände sig då till andra producenter och upphörde 2015 att köpa rysk gas.

Vid nyår 2019/2020 tillkom ett nytt avtal om transitgasen till Europa, samtidigt som man klarade ut förpliktelser mellan gasbolagen som slagits fast i skiljedomar. Emellertid har även Rysslands och Tysklands gemensamma projekt Nord Stream genom Östersjön oroat Ukraina, eftersom ledningar som möjliggör rysk gasexport på andra vägar leder till att Ukraina går miste om transitavgifter. Explosioner som skadade Nord Stream-ledningarna i Östersjön 2022 tillskrivs ett ukrainskt specialkommando av tyska källor som uttalat sig för för nyhetsmagasinet Der Spiegel. Inga bekräftelser finns från ukrainskt håll.

EU och Nato

Medan Ryssland vill ha Ukraina som buffert mot västalliansen Nato är detta att hamna mellan två starka militärmakter vad Ukraina har fruktat. 1994 var Ukraina det första landet inom den post-sovjetiska organisationen OSS, bestående av tidigare sovjetrepubliker, som anslöt sig till Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFF). Inrikespolitisk oreda i Ukraina bidrog till att Nato inte gick vidare med en plan för fullt ukrainskt medlemskap.

Efter maktskiftet 2014 förnyade Ukraina sin ambition att gå med i Nato och inledde samarbete med utbildning, militärövningar, modernisering av kommunikationssystem och hjälp att bemöta fientliga attacker mot datasystem. Ukrainas parlament slopade landets officiella ställning som alliansfritt och president Petro Porosjenko utlovade en folkomröstning om Natomedlemskap. EU-parlamentet erkände 2014 Ukrainas rätt att ansöka om medlemskap i EU, men EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker förutspådde 2016 att Ukraina knappast skulle kunna bli medlem i EU eller Nato på minst 20–25 år.

Donald Trumps tillträde som president i USA 2017 skapade oro i Ukraina på grund av hans uttalade skepsis mot Nato och antydningar om att USA inte självklart skulle komma till östeuropeiska länders räddning vid en kris. Hans varma ton mot den ryske presidenten Vladimir Putin spädde på oro för att Ukraina lämnas åt sitt öde, men Trump visade senare större intresse för Östeuropa (inte minst Polen som köpare av amerikansk energiexport). Med Joe Biden som president växte USA:s engagemang i Europa och Nato. USA:s militära stöd till Ukraina har ökat starkt under Bidens tid som president, trots inrikespolitiskt motstånd (se Kalendarium).

Rysslands anfall mot Ukraina 2022 nådde snabbt huvudstaden Kiev, men de ryska styrkorna lyckades inte inta staden. Foto: AP/TT

Krav från rysk sida om att Ukraina inte ska få bli medlem av Nato har avvisats av västländer med motiveringen att Ukraina har rätt att avgöra om landet vill ansöka om medlemskap.

Tyskland och Frankrike har tidigare medlat mellan Ukraina, Ryssland och de pro-ryska separatisterna i försök att nå vapenvila. En internationell observatörsstyrka sammansatt av OSSE har haft till uppgift att se till att beslut som fattas respekteras. Belarus (Vitryssland) var värdland för verksamheten. 2015 slöts ett avtal om vapenvila kallat Minsk II. När Volodymyr Zelenskyj blev president i Ukraina öppnades en dialog med Ryssland. Fångutväxlingar har skett, också under kriget sedan 2022, men ingen politisk lösning kring de ryskstödda enklaverna i östra Ukraina. Tvärtom stärkte Ryssland sitt grepp om Krimhalvön, bland annat genom genom ett brobygge och en ny järnväg.

Grannlandet Belarus har tydligt ställt sig på rysk sida. Anfallet mot Ukraina 2022 skedde delvis från belarusiskt område.

När Ryssland erkände de ryskorienterade separatisternas enklaver i östra Ukraina som självständiga republiker, vände sig Ukraina ännu tydligare västerut för stöd. Utökade sanktioner mot Ryssland, framför sådana som gör det svårare och dyrare att finansiera ett krig, kom snabbt på bordet. Ett EU-embargo mot ryskt kol tillkom, men stopp för ryska gasleveranser till Tyskland satt längre inne eftersom det också skulle slå mot Tysklands egen ekonomi. Tysklands ovilja att stoppa gasimporten väckte missnöje hos den ukrainska ledningen. Även Rysslands ingripande i Donbas innebär dock enligt tysk bedömning att Ryssland brutit mot två uppgörelser, nämligen Minskavtalen.

I Ukraina har man i minne hur det gick till när Georgien förlorade kontrollen över områden som dominerades av etniska ryssar eller ryssvänliga invånare 2008 (se Georgien: Modern historia). Ryssland delade frikostigt ut pass till dessa ryssar i förskingringen, varefter Kreml ansåg det påkallat att med militära medel beskydda sina medborgare i Georgien. Precis så har Ryssland sedan agerat i enklaver i Ukraina.

Tillsammans med Georgien, Azerbajdzjan och Moldavien ingår Ukraina i en organisation kallad Guam, som dock för en undanskymd tillvaro. Guams främsta syfte är att utveckla nya transportvägar för olja och gas utanför ryskt territorium.

Ukrainas medlemskap i OSS kan sägas ligga på is. Landet har aldrig formellt antagit organisationens stadgar.

Många länder utanför Europa har försökt gå balansgång mellan Rysslands och Ukrainas/västländers syn på kriget. I en omröstning i FN:s generalförsamling när det gått ett år sedan den ryska invasionen valde 22 medlemsländer i Afrikanska unionen (AU) att lägga ned sina röster och två (Eritrea och Mali) röstade emot en resolution. Det föranledde Ukrainas utrikesminister att besöka flera länder och kritisera neutraliteten. Han lyfte fram vad han beskrev som Rysslands måttliga intresse för humanitärt bistånd och investeringar i Afrika. Det upptrappade läge som rått i Mellanöstern sedan hösten 2023 väcker om möjligt mer oro i Ukraina, som befarar att det internationella intresset för vad som händer i den regionen ska dämpa engagemanget för Ukraina.

Försvar

Ukraina slog 2018 fast i lag att förvarsutgifterna måste uppgå till minst 5 procent av BNP. Sedan den ryska invasionen 2022 har försvarsutgifterna stigit högt över den nivån. 2023 motsvarade de 37 procent av BNP. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri hade Ukraina 2023 de åttonde största försvarsutgifterna i världen. Ukrainas egna utgifter i kombination med biståndet utifrån, inte minst militärt stöd från USA, motsvarade cirka nio tiondelar av Rysslands militärutgifter under året.

Krigslagar råder i Ukraina sedan den fullskaliga ryska invasionen 2022. Med stöd av krigslagarna har den ålder då män kan kallas in till aktiv krigstjänst sänkts från 27 år till 25 år. Materiel och ammunition sinar trots leveranser från västländer, och manskapet behöver fyllas på. Krav på mobilisering av uppemot 500 000 man har luftats av militärledningen och en ny lag som antagits av parlamentet har undertecknats av president Zelenskyj 2024.

Både Ukraina och Ryssland har undvikit att lämna ut tillförlitliga uppgifter om hur många som stupar i strid, men president Zelenskyj angav i samband med tvåårsdagen av invasionen antalet stupade ukrainska soldater till 31 000.

Trots nedskärningar höll sig Ukraina redan före de senaste årens krig med en av Europas största försvarsmakter. 2013 beslutade regeringen att värnpliktsarmén skulle ersättas av en yrkesarmé, men beslutet revs upp när det utbröt konflikter året därpå. Allmän värnplikt för män återinfördes 2014, året då Ryssland annekterade Krimhalvön och dessutom stödde separatister i östra Ukraina.

Det ukrainska försvaret var illa förberett för det krig som bröt ut i öster 2014 och fick till viss del förlita sig på frivilliga. De flesta har senare inlemmats i officiella försvarsstyrkor. Några frivilligförband fick dåligt rykte för att locka till sig högerextrema nationalister, även utlänningar. Azovbataljonen, numera Azovregementet, hade rötter bland fotbollshuliganer från Charkiv som anklagades för tortyr och andra krigsförbrytelser. Även den högerextremistiska så kallade Högra sektorn, som växte fram under revolutionen 2013–2014, har deltagit i väpnad kamp mot separatister i öster. Den har däremot inte låtit sig inlemmas i armén.

Internationella institutet för strategiska studer (IISS) har beräknat att Ukraina hade sammanlagt 209 000 soldater i aktiv tjänst 2021. I statsbudgeten för 2015, första året efter förlusten av Krimhalvön, ingick anslag för 230 000 man. Därutöver fanns halvmilitära styrkor som gränsskyddet med cirka 53 000 anställda och ett nybildat nationalgarde, arméns huvudsakliga reservstyrka, på 60 000 man. Beslut om att inrätta ett hemvärn fattades 2021.

Sedan 2016 har kvinnor rätt att ingå i stridande förband. 2023 var 42 000 i aktiv tjänst, varav cirka 5 000 nära fronten, rapporterade Svenska Dagbladet efter att ha träffat biträdande försvarsminister Hanna Maljar (Ganna Malyar).

Hösten 2021 började Ukrainas försvarsmakt göra bruk av attackdrönare, av turkisk tillverkning, för att stoppa beskjutning från separatister.

Vid jul 2021, när ryska truppsammandragningar observerats vid gränsen, rapporterade tidskriften Foreign Policy att USA:s stöd till att förstärka Ukrainas försvar med bland annat radarsystem och patrullbåtar kostat 2,5 miljarder dollar sedan 2014, under flera amerikanska presidenter. Därefter, med Joe Biden i Vita huset, växte stödet lavinartat. Mellan 2022 och2024 uppgick stödet (levererat eller utlovat) till drygt 46 miljarder dollar totalt. Trots inrikespolitiskt amerikanskt motstånd godkände Biden i april 2024 nya leveranser till ett värde av 61 miljarder dollar (se Kalendarium).

Exempel på utrustning från USA: luftvärnsrobotar, pansarvärnsrobotar, drönare, automatgevär, ammunition, utrustning för spårning av artilleri och drönare, lättare bepansrade fordon och kommunikationssystem. Till det kom senare helikoptrar, trupptransportfordon och haubitsar (artilleripjäser). Hösten 2022, när USA också bistod med mobilt raketartilleri (Himars), hade Ukraina haft framgång med en motoffensiv som möttes med robotbeskjutning från ryskt håll mot både infrastruktur och bostadsområden. Löften från USA handlade därför om att stärka Ukrainas luftvärn och skicka elgeneratorer för både militärt och civilt bruk. 2023 innehöll löften från Washington bland annat stridsfordon för pansarskytte av modeller som brukar användas av USA:s egen armé.

För Ukrainas försvarsförmåga gör förstärkningarna enorm skillnad. Himars fördubblar räckvidden för ukrainsk precisionsbeskjutning till drygt sju mil. Patriotrobotar, som Ukraina senare fick löften om, kräver liksom Himars att soldaterna får utbildning, men luftvärnssystemet kan användas till att skjuta ned kryssningsrobotar och flyg på högre höjd än andra vapen Ukraina haft tidigare.

Sommaren 2023 levererade USA klusterbomber till Ukraina. Eftersom klustervapen består av många sprängladdningar och det är vanligt att alla inte detonerar vid nedslag, kan explosiva ämnen bli kvar i marken länge. President Zelenskyj bekräftade i oktober 2023 att Ukraina gjort bruk av robotsystemet Atacms (Army tactical missile system), ett klustervapen som har hög precision och kan slå ut uppställda helikoptrar och stridsflygplan eller luftvärnsbatterier. Ukraina hade då fått en variant med en räckvidd på 16 mil, men våren 2024 framkom att USA också hade börjat leverera en variant med räckvidd upp till 30 mil. Det betyder större förutsättningar för Ukraina att nå mål på Krimhalvön, där Ryssland håller både marina och andra styrkor. USA utlovade 2023 också ammunition med utarmat uran som är pansarbrytande.

Ukraina har hoppats få hjälp med att upprätta en flygförbudszon. Flygvapnet har ålderstigna stridsflygplan av sovjetisk tillverkning och Natoländer i närheten har bidragit med plan som ukrainska piloter har utbildning för, men oavsett om flygningar skulle utföras av ukrainare eller av Natopersonal handlar överväganden i andra länder om risker för att kriget sprids över gränserna. I mars 2023 tog länder i grannskapet som är medlemmar både i Nato och i EU steget att lova äldre stridsflygplan, av sovjetisk tillverkning. USA:s president Biden gav klartecken för vidareleveranser och utbildning av ukrainska piloter på stridsflygplanet F-16, varefter flera Natoländer har utlovat flygplan av modellen. 

Sverige har bistått med bland annat pansarskott, luftvärnsvapen, sjömålsroboten Robot 17, terrängbilar och vinterutrustning för soldater. Sveriges regering har också gett klartecken för ett artillerisystem kallat Archer, som kan monteras på terrängfordon. Två år efter den fullskaliga ryska invasionen värderades Sveriges militära stöd och utfästelser till sammanlagt 30 miljarder kronor, och nya omfattande stöd har utlovats 2024 (se Kalendarium).

Andra europeiska länder bidrar med Leopardstridsvagnar. EU som helhet bidrar med bland annat ammunition till artilleri i stor skala och militär utbildning utanför ordinarie EU-budget, inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten (EPF i engelsk förkortning).

Såväl USA som flertalet EU-länder har betonat att ukrainska styrkor inte får använda vapnen mot ryskt territorium, men somliga länder har öppnat för att ta bort begränsningen. Sent 2023 bekräftade Ukrainas försvarsindustri att inhemsk produktion av drönare inletts. Sedan dess har också anfallen mot mål inne i Ryssland ökat, bland annat vapentillverkare belägna uppemot 100 mil från Ukraina.

Från mitten av 2022 rapporterades Ukraina också ha börjat använda specialförband för att angripa mål på Krimhalvön. Flera fartyg, minst en rysk flygbas, ammunitionsupplag, en bro och kraftlinjer har tillfogats allvarliga skador. 2023 rapporterades angrepp på ryskt område bortanför Ukrainas östgräns, och ryssar som inte stöder Kreml tog på sig anfallen. Sådana aktiviteter bakom fiendens linjer påminner om hur partisanstyrkor opererade i östra Europa under 1900-talets stora krig. Även mord i  Moskva och sabotage mot tåg i Sibirien har tillskrivits Ukraina, liksom sabotage mot Nord Stream (se ovan), men inte bekräftats officiellt.

Ukraina har anslutit sig till det internationella fördrag som ska hindra spridningen av kärnvapen, och 1996 avvecklades hela kärnvapenarsenalen. Med stöd av bland andra USA och Ryssland gjorde sig landet av med hela sitt lager av höganrikat uran.

LÄSTIPS – läs mer om Ukraina i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Ekocid kan bli nytt brott i internationell rätt (2024-02-02)
Ett år senare: ingen återvändo efter storinvasionen (2023-02-16)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin(2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)
Detta kan hända i Ukraina (2022-01-22)
Trovärdigt våldshot tycks vara Putins plan med Ukraina (2021-12-10)
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17)

Om våra källor