Venezuela – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten Venezuela är en republik med presidentstyre. Landet styrs sedan 1999 av den ”bolivarianska” vänsterrörelse som grundades av Hugo Chávez. Efter Chávez död 2013 tog Nicolás Maduro över som president. Under hans alltmer auktoritära styre har landet sjunkit ned i en mångbottnad kris som lett till djup misär för en stor del av befolkningen. Maduro valdes enligt officiella uppgifter om för en tredje mandatperiod sommaren 2024, men oppositionen har avfärdat resultatet som också underkänns av stora delar av omvärlden.

Den regeringstrogna valmyndigheten utropade redan på valnatten i juli 2024 att Nicolás Maduro blivit omvald, trots att sammanställningar av röstprotokoll från vallokalerna pekade på en stor seger för oppositionskandidaten Edmundo González. Oppositionen har sedan dess, utan framgång, krävt att underlag för de sammanlagda resultaten offentliggörs. Valmyndigheten hänvisar bland annat till en cyberattack på valnatten men har inte lagt fram några bevis för någon sådan.

EU, USA och flera latinamerikanska regeringar har instämt i kritiken mot regimen och erkänner inte Maduro som legitim segrare. Ryssland och Kina hör till länder som har erkänt honom, liksom några få vänsterregimer i Latinamerika.

Oppositionens galjonsfigur María Machado – själv avstängd från att ställa upp – uppger att González fick 70 procent av rösterna, medan valmyndigheten rapporterar 43 procent (och 52 procent för Maduro). Machado har till stor del hållit sig gömd efter valet, för att undvika att gripas. Detsamma gällde González, fram till dess att han i början av september begav sig till Spanien, där han beviljats asyl. Han hade dessförinnan sökt sin tillflykt till den spanska ambassaden i Caracas, sedan en arresteringsorder utfärdats för "allvarliga brott" som förfalskning av dokument, uppvigling till olydnad och systemsabotage. Väl i Spanien har González uppgivit att han tvingades skriva på ett papper som erkände Maduro som valsegrare, för att få lämna landet.

Omfattande gatuprotester bröt ut efter valet. Minst 27 människor dog i samband med protesterna och 2 400 personer greps, enligt officiella uppgifter. Tre månader efter valet rapporterade människorättsorganisationen Foro Penal att närmare 2 000 personer hölls som politiska fångar, sju gånger fler än ett åt tidigare.

I september införde USA nya sanktioner mot Venezuela (se även nedan). Den här gången riktades de mot 16 personer som anses stå president Maduro nära, däribland en medlem av valmyndigheten och fem domare i Högsta domstolen. Några dagar senare greps flera utländska medborgare som anklagas för att ha planerat att destabilisera Venezuela. Inrikesminister Diosdado Cabello kallade dem legosoldater ledda av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, och sade att hundratals vapen beslagtagits.

"Chavismen" 

När Hugo Chávez kom till makten 1999 antogs en ny författning och en process inleddes som efter hand stärkte presidentens makt alltmer. Dessutom ströps mediernas frihet och oppositionens handlingsutrymme. Efter hand har demokratin urholkats så att den i realiteten upphört att fungera (se även Demokrati och rättigheter).

Parallellt med demokratins försvagning gick botten ur ekonomin. Efter Nicolás Maduro tillträde 2013 förvärrades en redan pågående ekonomisk kris. Förutom det politiska dödläget befann sig Venezuela snart i en ekonomisk och social kris av enorma proportioner. I det som för några årtionden sedan räknades som Latinamerikas rikaste land får medborgarna i dag kämpa för sin överlevnad. Den flyktingvåg ut ur landet som uppstått beskrivs som den mest dramatiska i Latinamerikas historia. Flera miljoner venezuelaner har lämnat landet sedan 2015. Merparten av dem som är kvar lever under svåra förhållanden (se även Befolkning och språk, Ekonomisk översikt och Sociala förhållanden).

President Nicolás Maduro har styrt Venezuela sedan 2013. Foto: Matias Delacroix/AP/TT

Stora delar av befolkningen stödde länge Hugo Chávez och hans bolivarianska revolution (efter frihetshjälten Simón Bolívar, se Äldre historia). Det gällde främst de grupper som tidigare varit utestängda från makt och inflytande, och som gynnades av satsningar på skolor, bostäder och sjukhus. Många upplevde att chavismen (som Chávez rörelse kallas) gav dem människovärde och medborgerliga rättigheter som de tidigare saknat. En del av dem fortsätter att stödja Nicolás Maduro.

Politiskt ställdes situationen på sin spets i början av 2019, när Nicolás Maduro svors in för en andra mandatperiod efter ett presidentval som oppositionen och stora delar av omvärlden underkänt. Den oppositionskontrollerade nationalförsamlingens nyvalde talman Juan Guaidó utropade sig då till interimspresident. Men maktkampen hamnade snart i ett dödläge och förhoppningar om snabba förändringar kom på skam (se Modern historia).

Redan efter upprorsvåren 2019 inleddes samtal mellan regeringen och oppositionen, under norsk medling och med påtryckningar från USA som använder sig av sanktioner mot Venezuela. Samtalen har pågått till och från, i Norge, Barbados och Mexiko. I oktober 2023 enades regering och opposition om villkoren för presidentvalet 2024. Som en följd av det så kallade Barbadosavtalet lovade USA att lätta på sanktioner mot olje-, gas- och guldsektorn (se Ekonomisk översikt).

Hinder för presidentkandidater

Oppositionen försökte skapa en gemensam front inför presidentvalet och utsåg genom ett primärval en gemensam kandidat: María Machado. Men hon var sedan tidigare avstängd från politiska uppdrag i 15 år och i januari 2024 fastställde Högsta domstolen den avstängningen. USA återinförde omedelbart därefter vissa sanktioner, mot guldindustrin, på grund av utvecklingen. Regeringen anklagades för att agera i strid med Barbadosavtalet enligt vilket oppositionen skulle kunna delta i valet på lika villkor.

När oppositionsalliansen försökte utse en annan kandidat visade det sig omöjligt för denna att registrera sig innan tidsfönstret stängdes. Till slut lyckades oppositionsalliansen i stället registrera en annan och tidigare okänd kandidat, statsvetaren och före detta ambassadören Edmundo González.

I mitten av april beslutade USA att återinföra sanktionerna också mot oljeindustrin.

FÖRFATTNING

Det politiska landskapet i Venezuela förändrades i grunden när en ny författning antogs 1999. Presidentmakten stärktes medan parlamentets och rättsväsendets inflytande minskade. Hugo Chávez drev senare igenom nya ändringar som ytterligare stärkte hans makt.

Den nya författningen innebar åtminstone på pappret också att särskilda rättigheter infördes för ursprungsfolken och andra minoriteter. De traditionella politiska partierna och andra inflytelserika grupper som kyrkan, militären och näringslivet trängdes tillbaka.

Det presidentstyre som råder innebär att presidenten är både stats- och regeringschef och har omfattande befogenheter. Presidenten som även är överbefälhavare väljs för en sexårig mandatperiod och kan, efter en grundlagsändring 2009, ställa upp ett obegränsat antal gånger. Hugo Chávez omvaldes som president tre gånger. Bara några månader efter det sista valet, 2012, avled han i cancer, och efterträddes av sin vicepresident Nicolás Maduro i mars 2013. Presidenten kan inte avsättas av parlamentet men en folkomröstning kan utlysas för att avsätta presidenten.

Parlamentet, nationalförsamlingen, har i uppgift är att stifta lagar. Antalet ledamöter per delstat bestäms bland annat av invånarantalet. År 2015 utsågs 167 ledamöter och inför valet 2020 utökades antalet platser till 277. Tre av mandaten är vikta för ursprungsfolken. Ledamöterna utses i allmänna val för en femårig mandatperiod. Tidigare utsågs alla genom majoritetsval i enmansvalkretsar, men sedan 2015 tillsätts en del av mandaten i proportionella val.

Militären höll sig länge utanför politiken, även om det fanns personliga band mellan militärledningen och de gamla politiska partierna. När militärofficeren Hugo Chávez blev president utnämnde han militärer till en rad höga poster. Under hans tid vid makten blev militären alltmer politiserad och det har fortsatt under hans efterträdare Nicolás Maduro. Efter det omstridda presidentvalet 2024 svor militärledningen en ed om ”absolut lojalitet och underordning” i förhållande till presidenten. Vladimir Padrino López, försvarsminister sedan 2014, beskrev oppositionens anklagelser om ett stulet val som ”helt absurda”. Oppositionen försökte före valet och har fortsatt efteråt med att uppmana soldater att byta sida och ansluta sig till motståndet mot regimen.

Venezuela är en förbundsstat som består av 23 delstater samt huvudstadsområdet Caracas, som utgör en egen administrativ enhet. Varje delstat samt Caracas har en folkvald guvernör, en lagstiftande församling och en egen förvaltning. Delstaterna är självbestämmande i en rad frågor, men de måste följa landets lagar och författningen och de är helt beroende av federala medel.

Flera öar i Karibiska havet räknas som federala områden, direkt underställda centralregeringen.

Läs om Venezuelas rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Partipolitiken domineras av det vänsterpopulistiska Venezuelas förenade socialistparti (Partido Socialista Unitario de Venezuela, PSUV) som samlar en rad grupper. Inför bildandet av PSUV 2007 upplöstes Hugo Chávez tidigare parti Rörelsen femte republiken (Movimiento Quinta República, MVR). Några vänsterpartier har valt att ställa sig utanför PSUV, däribland Fosterland för alla (Patria por Todos, PPT), Venezuelas kommunistparti (Partido Comunista de Venezuela, PCV) och Podemos (Por la Democracia Social; förkortningen "podemos" betyder ”vi kan” på spanska). Samtliga ingår dock i en valallians som domineras av PSUV: Stora patriotiska polen Simón Bolívar (Gran Polo Patriótico Simón Bolívar).

Exakt var Chávez stod ideologiskt var inte helt tydligt. Han bytte politik och program allt eftersom. Han talade om folkens självbestämmande men lierade sig med tyranner i länder som Libyen och Iran. År 1998 sade Chávez att socialism var förlegat. Han trodde då på ”den tredje vägen” och ”kapitalism med ett mänskligt ansikte”. Men 2005 kallade han sig socialist. Klart är att Chávez var populistisk, Kubainspirerad och såg sig som en modern Simón Bolívar – nationalisten och frihetshjälten som ville ena Sydamerika (se Äldre historia). Efterträdaren Nicolás Maduro har som huvudsakligt politiskt budskap att han vill fortsätta driva Chávez politik.

Oppositionen mot Maduro och PSUV består av grupperingar som ofta har spretat åt olika håll och ibland inte har mycket mer gemensamt än motståndet mot regimen.

I det primärval som oppositionen höll i oktober 2023 segrade en mittenhögerrörelse, Kom Venezuela (Vente Venezuela), som nu ses som det ledande oppositionspartiet (även om det inte formellt har kunnat registrera sig som parti). Vente Venezuela grundades av María Machado (se ovan) 2012 och kallar sig självt mittenliberalt.

Vente Venezuela ingår i en oppositionsallians som bildades inför parlamentsvalet 2010 och som flera partier och grupper sedan anslutit sig till. Den kallades tidigare Samling för demokratisk enighet (Mesa de la unidad democrática, MUD). MUD förbjöds 2018 och ersattes 2021 av Demokratiska enhetsplattformen (eller bara Enhetsplattformen, Plataforma unitaria democrática, PUD). MUD har sedan återuppstått som ett parti, men oppositionen är nu huvudsakligen samlad i PUD. 

Alliansens största parti var tidigare Rättvisa först (Primero Justicia, PJ), ett mittenparti som bildades som en förening 1992 och blev ett parti tio år senare. PJ:s Henrique Capriles var MUD:s presidentkandidat både 2012 och 2013 men regimen förbjöd honom 2017 att inneha politiska poster de närmaste 15 åren.

I oppositionsalliansen ingår också Folkets vilja (Voluntad Popular, VP) som är socialdemokratiskt orienterat och blev ett formellt parti 2011. Partiets grundare Leopoldo López var en förgrundsgestalt i oroligheter 2014 men greps och dömdes till ett långt fängelsestraff. Småningom flyttades han till husarrest och 2020 lyckades han lämna Venezuela. I januari 2019 valdes VP:s Juan Guaidó till talman i nationalförsamlingen och han blev då oppositionens galjonsfigur (se ovan). Juan Guaidó har senare lämnat VP.

En ny tid (Un Nuevo Tiempo, UNT) är också en del av alliansen. Partiet betecknas också som socialdemokratiskt och är liksom VP medlem av Socialistinternationalen.

I alliansen ingick från början också Demokratisk aktion (Acción Democrática, AD) som är Venezuelas äldsta parti, grundat 1941. Det var då socialdemokratiskt men utvecklades med åren till ett mittenparti, dominerat av elitgrupper i samhället. AD lämnade alliansen 2018 men en falang ska senare ha återanslutit sig.

Ett annat parti som lämnade MUD  men som nu ingår i PUD är det kristdemokratiska partiet Copei (Comité de Organizacíon Política Electoral Independiente, ungefär Oberoende politiska valorganisationskommittén). Copei bildades 1946 och har sina rötter i studentrörelsen men har också utvecklats till ett mittenparti. 

Inför valet 2020 bildades Demokratisk allians (Alianza Democrática, AD), en ny sammanslutning av oppositionsgrupper som till skillnad från MUD inte bojkottade valet. Alliansen upplöstes 2023.

Före detta Chávez-sympatisörer, även militärer, som anser att politiken blivit alltför radikal utgör tillsammans med kritiska studenter en viktig oppositionell kraft.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Venezuela i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Panisk improvisation när makten ska försvaras (2024-08-30)
Ökat tryck på Venezuelas järnhårda styre (2024-04-29)
Migranterna som ingen vill veta av (2022-11-21)
Venezuela alltmer en maffiastat (2021-11-12)
Venezuela: Så rikt och så ruinerat (2020-11-03)
Venezuela – en labyrint av makt och dubbelspel (2020-01-30)