Ukraina – Inrikespolitik och författning

Ukraina är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. President sedan 2019 är Volodymyr Zelenskyj. Till följd av den fullskaliga militär invasion som Ryssland inledde i februari 2022 har inga nya val kunnat hållas. 

När Donald Trump tillträdde som president i USA i början av 2025 bröts tre år av starkt västligt stöd för Ukraina i kriget mot Ryssland. Trump markerade avstånd från sina allierade i Europa och närmade sig Rysslands syn på konflikten. USA:s helomvändning ledde till en akut kris i relationen mellan president Volodymyr Zelenskyj och Trump. För att få Ukraina att foga sig i de amerikanska planerna för fred lät Trump tillfälligt frysa det amerikanska militära biståndet till Ukraina (läs mer i Utrikespolitik och försvar samt i Kalendarium). 

Ett sargat land

Rysslands angreppskrig har lett till stor materiell förödelse och svåra umbäranden för Ukraina. Under inledningen av kriget anfölls luftvärn, militära ledningsfunktioner och flygfält men efter hand har de ryska bombanfallen i växande utsträckning drabbat civila mål, inte minst landets system för energiförsörjning.

I östra och södra Ukraina har ryska styrkor tagit kontroll över flera områden och anslutit dem till Ryssland, på samma sätt som den ryska regeringen tidigare gjort med Krimhalvön (se Modern historia).

Kriget kantas av anklagelser om krigsförbrytelser. I början av 2024 hade Ukrainas riksåklagarämbete samlat in underlag i 120 000 fall, gällande allt från våldtäkter och tortyr till kidnappningar och deportation av barn från Ryssland till Ukraina. Fasansfulla förhållanden har rapporterats från krigshärjade platser som Butja nära Kiev och Mariupol i Donetsk. 2023 präglades av ett utdraget skyttegravskrig om staden Bachmut i öster, en dammkatastrof i floden Dnepr och ett envist ställningskrig kring staden Avdijivka, varifrån Ukraina drog sig tillbaka 2024. Eldgivning i omedelbar närhet till kärnkraftverket i Zaporizjzja nära fronten har skapat risk för en miljökatastrof av större omfång än Tjernobylkatastrofen 1986.

Konflikten har alltmer fått karaktären av ett utnötningskrig längs fronten i de annekterade områdena. Ryska styrkor rapporteras stadigt erövra små bitar av ukrainskt territorium, men det sker i mycket långsam takt (se en översikt över krigets förlopp här).

Miljoner på flykt

Mer än sex miljoner ukrainare är nu på flykt utanför landets gränser och närmare 4 miljoner är internflyktingar. Dödstalen är svårbedömda. I början av 2025 hade FN:s människorättskommission verifierat drygt 12 600 civila dödsfall till följd av invasionen men kommissionen påpekade att detta endast var de fall som kunnat beläggas och att siffran i själva verket torde vara högre. Ukrainska källor nämner betydligt högre tal i sina uppskattningar.

Samma osäkerhet gäller de militära förlusterna. I december 2024 uppgav president Zelenskyj att 43 000 soldater eller officerare mist livet och 390 000 militärer skadats. Enligt websajten Ukrainian Losses som BBC citerar har mer än 70 000 soldater omkommit.

Volodymyr Zelenskyj gick från att vara tv-komiker till att bli vald till president i verkligheten och leda motståndet mot de ryska invasionsstyrkorna. Foto: Ukraine Presidency/TT

Inställda val

Val till president och parlament skulle under normala förhållanden ha hållits 2024 men de har skjutits på framtiden. Enligt grundlagen kan val inte hållas under krig. Rent praktiskt skulle det vara svårt att genomföra val med delar av landet ockuperat och miljoner av medborgarna på flykt.

Volodmyr Zelenskyj var tidigare komiker och saknade politisk erfarenhet när han ställde upp i presidentvalet 2019. Hans och hans partis överlägsna seger i president- och parlamentsvalen (se Modern historia) var ett tecken på att väljarna tröttnat på de gamla oligarkernas politiska inflytande.

Valet av Zelenskyj grundade för ett generationsskifte. Zelenskyj är landets yngste statschef hittills och merparten av Zelenskyjs partikamrater som tog plats i parlamentet hade inte haft politiska uppdrag tidigare. De fick svårt att uppfylla folkets förväntningar. Zelenskys första år vid makten präglades av oklara strategier och splittring inom det egna partiet. Regeringen hade svårt att föra ut sin politik, trots att flera av Zelenskyjs och partiets vallöften uppfylldes, exempelvis avskaffades åtalsfriheten för parlamentsledamöter.

De första lokalvalen efter parlamentsvalet inföll i okober – ett halvår in i covid 19-pandemin. Det stod då klart att entusiasmen för Zelenskyj och hans parti hade falnat. Folkets tjänare blev visserligen störst med drygt 17 procent av rösterna, men det var inte ens hälften av det stöd partiet fått i parlamentsvalet året dessförinnan. Partiet lyckades inte heller vinna majoritet i någon av landets större städer.

Zelenskys låga siffor i opinionen vände när ryska stridsvagnar började rulla över gränsen i februari 2022. När presidenten avböjde amerikansk hjälp att fly landet (”Jag behöver inte skjuts. Jag behöver ammunition”) fick han stort erkännande både hos medborgarna och internationellt. Nu stod 90 procent av ukrainarna bakom sin president.

Medborgarna har sedan invasionen stridit med stor enighet för att få behålla sin egen stat men krigströttheten har börjat sprida sig. Osämja splittrar ledningen, vapen och ammunition sinar och korruptionsskandaler solkar nu även krigsapparaten. Trots omfattande utländskt stöd dignar staten under krigets ekonomiska börda. Tankar på någon form av vapenvila eller fredsavtal med Ryssland har börjat få fäste (se även Utrikespolitik och försvar). 

Proryska partier stoppade

Efter den ryska invasionen förbjöds landets proryska opposition, däribland det största oppositionspartiet, Oppositionsplattformen – För livet, som grundats av bland andra oligarken Viktor Medvedtjuk, en nära vän till Rysslands president Vladimir Putin. Redan före invasionen åtalades Medvedtjuk för förräderi på grund av samarbete med Ryssland. Han utväxlades senare till Ryssland i ett fångutbyte. 2023 fråntogs Medvedtjuk sitt ukrainska medborgarskap.

Efter avstängningen av de proryska partierna leds oppositionen av Zelenskyjs föregångare Petro Porosjenko och den tidigare premiärministern Julia Tymoshenko och deras respektive partier Europeisk solidaritet och Fosterlandet.

Mellan Porosjenko och Zelenskyj råder djup konflikt. Efter maktskiftet 2019 lade Zelenskyj skulden på den föregående administrationen för det fortsatta kriget mot ryskstödda separatister i östra Ukraina (se Modern historia), och i början av 2022 anklagades Porosjenko för att ha för att ha hjälpt ryskstödda separatister i östra Ukraina att sälja kol. Porosjenko fick då en del av sina tillgångar, bland annat fastigheter och aktier, frysta genom domstolsbeslut.

I februari 2025 belade Zelenskyj ett antal politiker och oligarker med sanktioner, däribland Porosjenko som bland annat förbjöds att resa utomlands (se Kalendarium). Sammanlagt har ett tjugotal brottsutredningar inletts mot Porosjenko. Han anklagas bland annat för förräderi. Porosjenko nekar till alla anklagelser och hävdar att Zelenskyj bara är ute efter att oskadliggöra en politisk rival inför de val som väntas bli verklighet efter en eventuell fred.

Ryssland har knutit Krim närmare till sig genom att bygga en ny bro och järnväg över Kertjsundet sedan halvön annekterades 2014. Foto: AP/TT

FÖRFATTNING

Enligt den författning som antogs 1996 tillämpar Ukraina halvpresidentiellt styre. Det innebär att både presidenten och premiärministern deltar i det dagliga regeringsarbetet men med skilda roller. Regeringen är ansvarig inför parlamentet.

Till följd av att krigslagar infördes 2022 hålls för närvarande inga val. Parlamentsval skulle ha hållits 2023 och presidentval 2024, men båda valen har skjutits på framtiden.

Presidenten är statschef och överbefälhavare. Enligt författningen tillsätts posten genom allmänna val vart femte år. En president kan sitta två mandatperioder i rad. Presidenten undertecknar lagar samt utlyser val och folkomröstningar som rör grundlagsfrågor. Statschefen nominerar premiärminister, försvarsminister och utrikesminister på förslag av parlamentets majoritet. Övriga ministrar utses av parlamentet på förslag av premiärministern.

Presidenten kan under vissa omständigheter upplösa parlamentet, till exempel om en regering inte har kunnat bildas inom föreskriven tid.

Parlamentet stiftar landets lagar och antar statsbudgeten. Presidenten kan inlägga veto mot en lag, men parlamentet kan rösta ned ett veto med två tredjedelars majoritet. Parlamentet har möjlighet att avsätta en president, men för det krävs tre fjärdedelars majoritet.

Parlamentet (verchovna rada, högsta rådet) – består av 450 ledamöter som också väljs på fem år. För att få plats i parlamentet måste ett parti eller en partiallians uppnå fem procent av rösterna. Sedan en lagändring 2011 har 225 ledamöter valts in enligt ett proportionellt system baserat på partilistor och övriga 225 i direktval i enmansvalkretsar. Enligt den vallag som antogs 2019 ska nästa val bli proportionellt. Ett förslag från presidenten om att minska antalet ledamöter till 300 antogs 2020 men för att det ska kunna träda i kraft måste Ukrainas författning ändras.

Mandat som skulle ha blivit tillsatta i direktval i rebellkontrollerade områden i sydost och på den ryskt annekterade halvön Krim lämnades vakanta 2014. Sedan valet 2019 är 26 platser vakanta.

Maktfördelningen mellan president och parlament har varit föremål för långdragna stridigheter. Det självständiga Ukrainas första helt egna författning, 1996, avsåg att ge presidenten stora befogenheter. Grundlagsändringar efter den orangefärgade revolutionen 2004 (se Modern historia) ökade parlamentets inflytande på presidentens bekostnad. Ändringarna var svårtolkade och förstärkte maktkampen. 2014 röstade parlamentet återigen för grundlagsformuleringar som gav parlamentet starkt inflytande. 

Den västvänliga politik som förts sedan dess har också tagits in i författningen. Medlemskap i både EU och Nato som politiska mål skrevs in i grundlagen 2019. 

Innan Ryssland inledde sin militära aggression mot Ukraina med erövringen av Krim 2014 var Ukraina indelat i 27 regioner: 24 län (oblast), de två storstadsområdena Kiev och Sevastopol med särskild ställning, samt Krim som autonom republik.

Halvön Krim befolkades av muslimska tatarer från 1200-talet och hamnade 1783 under ryskt styre. Efter bildandet av Sovjetunionen 1922 ingick Krim i den ryska sovjetrepubliken fram till 1954 då halvön överfördes till sovjetrepubliken Ukraina. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förblev Krim en del av Ukraina. Krimtatarer hade då börjat återvända från Centralasien dit de tvingats under andra världskriget av dåvarande sovjetledaren Josef Stalin, som anklagade dem för samarbete med nazisterna. Krimtatarernas hemvändande ledde till motsättningar med övrig befolkning på Krim, till huvuddelen etniska ryssar. 

Efter Rysslands annektering av Krim 2014 ingår halvön med staden Sevastopol i praktiken inte i Ukraina, även om annekteringen inte erkänns av Ukrainas regering eller omvärlden. Ukraina har också mist kontroll över fyra län i sydöst – Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson – som annekterats av Ryssland. I de annekterade områdena har Ryssland genomfört folkomröstningar och val som inte erkänns internationellt.

I flera delar av landet finns etniska minoriteter. Länet Zakarpattia i sydväst har gett upphov till en träta med Ungern, eftersom etniska ungrare är i majoritet i en del av området. Ungern har drivit frågan om deras ställning, bland annat genom att villkora EU- och Nato-samarbeten med Ukraina. Berehove, på ungerska Beregszász, ska enligt förslaget utgöra ett eget distrikt, vilket skulle möjliggöra en sorts autonomi för de lokala ungrarna. 

Läs om Ukrainas rättssystem i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Partilandskapet präglas av starka ledarpersonligheter och affärsintressen. De flesta ledande partier vill närma Ukraina till EU och västvärlden, men motståndet har varit starkt från grupperingar med band till Ryssland. Sedan den ryska invasionen 2022 är de proryska partierna förbjudna.

Valåret 2019 skedde både nybildningar och namnbyten på existerande partier:

Folkets tjänare (Sluha Narodu, SN) bildades som stödparti till Volodymyr Zelenskyj när han var nyvald president. Partiet fick samma namn som den TV-serie som gjort honom känd som komiker. Partiet registrerades så sent som på presidentvalsdagen den 31 mars 2019, men vann det efterföljande parlamentsvalet överlägset. 

Oppositionsplattformen – För livet (Opozitsijna Platforma – Za Zjyttja) var också nybildat, men proryskt. Partiet, som blev näst störst i parlamentsvalet 2019, bildades efter osämja inom EU-skeptiska Oppositionsblocket (Oppozytsijnyj Blok). Oppositionsblocket fick mandat 2019, men förbjöds av domstol 2022. 

Fosterlandet (Batkivsjtjyna) är ett proeuropeiskt mittenvänsterparti som leds av förra premiärministern Julia Tymosjenko (se Modern historia). Partiet kom på tredje plats 2019.

Europeisk solidaritet (Jevropejska Solidarnist, JeS), fjärde störst, är ett västvänligt och liberalt parti, lett av expresidenten Petro Porosjenko som blev besegrad av Zelenskyj i presidentvalet 2019. 

Rösten (Holos), som leds av Kira Rudik, en tidigare affärskvinna inom IT-branschen, kom på femte plats i valet 2019. Partiet hör till det liberala och västvänliga politiska lägret.  

Folkfronten (Narodnyj front), konservativt och EU-vänligt, grundades av dåvarande premiärministern Arsenij Jatsenjuk och tillförordnade presidenten Oleksandr Turtjynov inför parlamentsvalet 2014 där Folkfronten blev näst störst. Båda grundarna hade tidigare tillhört Julia Tymosjenkos parti Fosterlandet. Folkfronten och Porosjenkos parti kom att samregera efter valet, men koalitionen sprack i samband med Zelenskyjs tillträde på presidentposten 2019. I parlamentsvalet 2019 ställde Folkfronten inte upp.

Ukrainska demokratiska alliansen för reform (Ukrajinskyj demokratytjnyj aljans za reformy, Udar; ungefär "Smockan"), grundades av förre boxningsvärldsmästaren Vitalij Klytjko. Udar har samarbetat med och ingått  i Porosjenkos block, men gick 2019 till val på egen hand igen. I parlamentet blev det noll mandat, men lokalvalet i Kiev gick bättre och Klytjko valdes till borgmästare. 

Flera partier har cirklat runt parlamentets femprocentsspärr och/eller lyckats få mandat genom direktval: dit hör pro-västliga och kristdemokratiska Självtillit (Samopomitj), bildat av staden Lvivs borgmästare Andrij Sadovyj, och högerextrema Frihetspartiet (Svoboda).

Regionernas parti var tidigare regeringsparti och stödde den proryske presidenten Viktor Janukovytj, som tvingades bort från presidentposten 2014. Partiet har bojkottat senare års val, men en del av dess representanter har återunnits i Oppositionsblocket. Partiet är nu förbjudet.

Kommunistpartiet, bildades 1993 som en efterföljare till det kommunistparti som varit verksamt under sovjettiden och som bannlystes i samband med Sovjetunionens sammanbrott och Ukrainas självständighet 1991. Även det nya kommunistpartiet är nu förbjudet.

Om våra källor

LÄSTIPS! Läs mer om Ukraina i vår nättidning Utrikesmagasinet:
Ukrainalösning kan få global betydelse (2024-10-30)
Ukraina: fryst konflikt kan ha högt pris (2024-09-24)
Utnötningskriget ställer nya krav på Zelenskyj (2024-09-17)
Ett år senare: ingen återvändo efter storinvasionen (2023-02-16)
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin (2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17) 
Making sense of Ukraines post election landscape (19-08-27)
The rebellious spirit of the Ukrainians (19-04-26)
Ryska filmer om det erövrade Krim döljer något (19-01-15)