USA – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten USA är en republik med presidentstyre. Republikanen Donald Trump återkom som president i januari 2025, efter fyra år med demokraten Joe Biden på posten. Det republikanska partiet har också majoritet i kongressens båda kamrar och därmed har Trump goda förutsättningar att driva sin politik. Trump har rivstartat sin andra ämbetsperiod med en lång rad åtgärder som innebär radikala kursändringar både inrikes och på världsscenen.

Donald Trump vann över demokraten Kamala Harris med tydlig marginal i fråga om elektorsröster (läs mer här) och med 1,5 procentenheters röstmarginal. Republikanska parti säkrade också en majoritet i kongressens båda kamrar, vilket ger honom åtminstone två år, fram till nästa kongressval, då han relativt enkelt kan driva sin agenda. Redan före sitt tillträde orsakade Trump oro i omvärlden med tal om strafftullar och territoriella anspråk.

Men många har ändå blivit chockerade över den hastighet som den nya regeringen är på väg att slå sönder den befintliga ordningen, riva upp fungerande institutioner och gå rakt emot rådande normer. Trump intar en betydligt mer aggressiv hållning än under sin första presidentperiod, både vad gäller interna amerikanska angelägenheter och i fråga om USA:s roll i världen.

På bara ett par veckor skrev Trump under över 50 dekret, eller presidentordrar. Mycket av det var väntat och är i linje med såväl hans vallöften som hans linje under den första presidentperioden, 2017–2021, även om mycket går snabbare och är mer dramatiskt nu. En del tycks förvisso också vara förhandlingstaktik – Trump ser sig själv som en förhandlare och går ofta ut hårt för att sedan ändra sig.

President Donald Trump, här på väg till ett massmöte i South Carolina, i september 2023. Foto: Artie Walker Jr/AP/TT

Inrikespolitiskt var frågan om en bantad statsapparat tidigare inte central – och stora skattesänkningar samt räddningspaket under covid-19-pandemin resulterade i att budgetunderskottet vid slutet av Trumps första mandatperiod var det största i USA:s historia. Vid sin återkomst 2025 har Trump dock släppt lös techmiljardären Elon Musk med uppdrag att slakta stora delar av den federala statens verksamhet. Musk som leder det nyinrättade effektiviseringsdepartementet DOGE (Department of Government Efficiency) skred genast till verket. Musk har i praktiken slagit sönder biståndsorganet USAID, som han själv kallat en ”brottslig organisation”, och myndigheten CFPB som ska skydda amerikanska konsumenter från bland annat oseriösa långivare. Andra federala organ som nu riskerar att mer eller mindre upplösas är utbildningsdepartementet, vädertjänsten NOAA och katastrofmyndigheten FEMA. Elon Musk och DOGE-anställda har också fått tillgång till känsliga personuppgifter för miljontals amerikaner

Kritiker hävdar att Trump och Musk i första hand ger sig på verksamheter de ogillar, snarare än de som kostar skattebetalarna mest pengar.

Trump har också benådat i stort sett alla som dömts för inblandningen i stormningen av kongressbyggnaden efter valet 2020 (se Modern historia).

Trumps beslut har i mer än 50 fall lett till stämningar där domstolar kan komma att ogiltigförklara innehållet. Men från Vita huset kommer signaler som väcker oro för att administrationen inte anser sig behöva följa domsluten. Då står USA inför en tydlig konstitutionell kris, då en grundpelare i författningen är maktdelningsprincipen som ska garantera en balans mellan olika maktcentrum (se Författning nedan).

Omvalet av Trump har också skapat turbulens i omvärlden. Under sin första presidentperiod lät Trump som en isolationist och talade mycket om hur USA inte ska blanda sig i konflikter i utlandet. Men efter återkomsten har han i allt tydligare ordalag luftat tankar om att ta kontroll och i rent imperialistisk anda lägga under sig andra länders territorium.

Det gäller hotet om strafftullar även mot nära allierade länder som Kanada och Mexiko (se Kalendarium). Det handelskrig han tycks ha startat väntas få omfattande inverkan på världsekonomin.

Vidare har Trump gått hårt ut med hot om att återta kontroll över Panamakanalen och Grönland, invadera Mexiko och förvandla Kanada till USA:s 51:a delstat. I ett möte med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har Trump sagt att USA ska ta kontroll över Gazaremsan och förvandla det till ett "Mellanösterns riviera" samt flytta merparten av de palestinska invånarna till andra länder (läs mer i Utrikesmagasinet). Han kräver att Egypten och Jordanien tar emot flertalet av de runt 2 miljoner palestinier som lever på Gazaremsan och hotar att annars dra tillbaka allt stöd till de länderna.

Trump själv har fortsatt att använda ett språkbruk som tidigare var otänkbart i amerikansk politik. Han hetsar mot såväl individer som hela folkgrupper (se även Demokrati och rättigheter). Under 2024 års valrörelse målade han upp en allt mörkare bild av ett USA som hotas av illegala invandrare – som ofta beskrivs som både galningar och terrorister – och av en inre fiende bestående av vänsterradikaler.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Förbundsrepubliken USA har 50 delstater (de senaste, Alaska och Hawaii, anslöts 1959). Författningen, eller konstitutionen, som trädde i kraft 1789 föreskriver ett statsskick byggt på maktdelningsprincipen. Det innebär att verkställande, lagstiftande och dömande makt ska balansera varandra: presidenten styr USA, kongressen skriver lagarna och Högsta domstolen ska försäkra att presidentbeslut och lagar inte strider mot författningen. Denna reglerar också maktförhållandet mellan den federala regeringen och delstaterna.

USA:s konstitution räknas som världens äldsta nedtecknade och nu gällande grundlag. Den har stått modell för många andra länders författningar och brukar också beskrivas som världens kortaste: fyra handskrivna sidor. Inget har ändrats i den ursprungliga texten men grundlagen har kompletterats med 27 tillägg (amendments). De tio första tillkom redan 1791 och kallas gemensamt för rättighetsförklaringen (Bill of Rights). Den garanterar rättigheter för individen, som yttrande-, tryck-, religions-och mötesfrihet, samt rättssäkerhet och rätten att bära vapen.

Bland övriga 17 tillägg finns avskaffandet av slaveriet (1865), kvinnlig rösträtt (1921) och förbud för en person att väljas till president mer än två gånger (1951). Ett tillägg som antogs 1919 innebar att tillverkning och försäljning av alkohol förbjöds, men förbudet upphävdes genom ett nytt tillägg 1933.

För att en författningsändring ska komma till stånd krävs först att det föreslås av antingen kongressens båda kamrar, med två tredjedelars majoritet, eller av två tredjedelar av delstatsparlamenten. Därpå måste förslaget ratificeras i tre fjärdedelar av delstaterna (antingen av delstatsparlamenten eller vid särskilda ratificeringskonvent). När ratificeringen är klar träder ändringen i kraft.

Den verkställande makten: presidenten

Presidenten som är både statsöverhuvud och regeringschef väljs på fyra år och kan väljas om en gång (läs mer om valsystemet här). Vid sin sida har presidenten ett kabinett som ungefär motsvarar en svensk regering, men som i högre grad har en rådgivande funktion. Presidenten utser själv kabinettets medlemmar som leder olika departement (motsvarande ministrar i Sverige). Till det som brukar kallas administrationen hör också ämbetsverk och några särskilda verkställande organ. Presidenten förfogar vidare över en stab av personliga medarbetare vilka ofta har ett stort inflytande över politikens utformning.

Till presidentens uppgifter hör att leda USA:s utrikespolitik och vara högsta befälhavare för de militära styrkorna. Rätten att förklara krig och godkänna formella fördrag med främmande makter ligger formellt hos kongressen, men presidenten kan åtminstone för en kortare tid sända amerikanska trupper utomlands utan kongressens godkännande. 

Statsskicket med presidentstyre innebär att presidenten inte är beroende av stöd i kongressen för att kunna utöva sitt ämbete. Det är inte ovanligt att Vita huset (presidentens bostad och arbetsplats) och kongressen kontrolleras av olika partier. Presidenten har ingen rätt att upplösa kongressen eller utlysa nyval. En president kan avlägsnas från sin post endast på grund av missbruk av ämbetet. Det sker i så fall genom riksrätt. Vid en sådan process väcks åtal av representanthuset medan rättegången hålls i senaten. Tre presidenter har ställts inför sammanlagt fyra riksrätter, och i samtliga fall har senaten friat den åtalade. De två första var Andrew Johnson (1868) och Bill Clinton (1992). Donald Trump friades först från misstankar om maktmissbruk och hindrande av kongressens arbete (2020, se Kalendarium) och sedan för anstiftan till uppror (2021, se Kalendarium).

Enligt ett uppmärksammat utlåtande av Högsta domstolen 2024 kan presidenten inte åtalas för brott begångna inom ramen för ämbetet. Kritiker, även inom själva domstolen, anser att det innebär att presidenten därmed står över lagen (se Kalendarium).

Den lagstiftande makten: kongressen

Kongressen består av senaten och representanthuset. Ledamöterna i båda kamrar utses i direkta val och de kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Till senaten sänder de 50 delstaterna vardera två representanter som innehar sina mandat i sex år. Val till en tredjedel av platserna i senaten hålls vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs på två år (läs mer här). De två kamrarna har lika ansvar för lagstiftningsarbetet. Alla lagförslag behandlas först i ett av de många utskotten. Det är ofta där som kompromisser förhandlas fram innan en fråga går till omröstning. För att ett lagförslag ska gå igenom måste det antas av båda kamrarna. Ibland antar kamrarna först olika versioner av ett lagförslag som i så fall måste jämkas ihop i ett gemensamt utskott, varpå kamrarna röstar på nytt. Utskotten utsätts för ständiga påtryckningar från de tusentals inflytelserika lobbyister som från sina kontor i Washington företräder mängder av företag och intresseorganisationer. När utskotten vill inhämta information utifrån anordnar de ofta utfrågningar (hearings) som vanligen är offentliga. 

Den dömande makten: Högsta domstolen

Högsta domstolens huvuduppgift är att tolka och avgöra om lagar står i överensstämmelse med konstitutionen. Domstolen spelar därmed en stor politisk roll när den tar ställning i olika samhällsfrågor. Aborträtten och dödsstraffet är några av de stridsfrågor där Högsta domstolen har spelat en avgörande roll. Under 1950- och 1960-talen bidrog dess beslut till viktiga framsteg för rasintegrering och medborgarrätt. När samkönade äktenskap blev lagliga i USA 2015 skedde det genom ett domslut. Högsta domstolen har på senare år blivit alltmer konservativ vilket bland annat gör att en del medborgerliga rättigheter som befästes på 1960-talet har luckrats upp (se Demokrati och rättigheter).

Högsta domstolen har nio ledamöter som utses på livstid. Kandidaterna nomineras av presidenten och måste godkännas av senaten. Detsamma gäller domare i högre federala domstolar.

Den federala regeringen och delstaterna

Den federala regeringen ansvarar bland annat för försvar, utrikespolitik, mynt- och postväsende, högre juridiska spörsmål samt landets inre säkerhet. 

De enskilda delstaterna har relativt stor självständighet. De har sin egen författning och maktfördelning lik den federala: med domstolar, kongress och en guvernör som högsta verkställande ledare. Efter Franklin D Roosevelts program Den nya given (New Deal) på 1930-talet (se Äldre historia) gick utvecklingen länge mot ett allt större federalt inflytande. Det har ändrats på senare år när alltmer inflytelserika konservativa republikaner krävt en återgång till ökad självbestämmanderätt för delstaterna, inte minst i sociala frågor. 

Skillnaderna mellan delstaterna kan vara stora. Dödsstraff är något som avgörs på delstatsnivå och skolsystemen varierar. 

Mångfalden blir ännu större på lokal nivå eftersom landets drygt 3 000 counties (motsvarande län) har en lokal ordningsstadga där olika regler kan tillämpas. 

Med undantag för Nebraska har alla delstater tvåkammarsystem med en senat och ett representanthus. När ett lagförslag antagits av båda kamrarna ska det godkännas av guvernören, som har vetorätt. Den lagstiftande församlingen kan dock i de flesta fall upphäva vetot med två tredjedelars majoritet. 

Delstatsguvernören väljs oftast för en fyraårsperiod. Till guvernörens befogenheter hör befälet över delstatens nationalgarde, initiativrätt i lagstiftningsfrågor samt rätt att utnämna högre ämbetsmän och att benåda eller förkorta straffet för brottslingar som dömts enligt delstatens lagar. I flera delstater kan invånarna begära återkallande av guvernörsvalet genom namninsamling. 

I delstaterna och på lokal nivå väljs ofta domare och åklagare i allmänna val. Även en lång rad andra ämbeten tillsätts på politiska grunder. 

Federationen består förutom delstaterna också av huvudstadsområdet District of Columbia samt fem självstyrande territorier (se Geografi och klimat) och flera obebodda landområden.

POLITISKA PARTIER

USA har i praktiken alltid haft ett tvåpartisystem. Sedan Abraham Lincoln 1860 valdes till den förste republikanska presidenten har Demokratiska partiet (Democratic Party) och Republikanska partiet (Republican Party) dominerat USA:s politiska system. De är inte riktigt partier i svensk mening utan snarare löst sammanhållna valorganisationer utan betalande medlemmar och med stor ideologisk spännvidd. De mobiliserar främst inför valen. Sedan lång tid tillbaka står Republikanska partiet tydligt till höger om Demokratiska partiet.

Demokraterna har under 2000-talets första decennier förespråkat en mer reglerad finanssektor, höjda skatter för höginkomsttagare, regleringar till skydd för konsumenter och något som åtminstone liknar allmän sjukförsäkring. Under president Barack Obama (2009–2017) antogs en sjukvårdsreform som i olika former debatterats sedan 1960-talet (se Modern historia och Sociala förhållanden).

Republikanerna kopplas i större utsträckning ihop med stora företagsintressen och den kristna högern. Man förespråkar mer inflytande för delstaterna och mindre för den federala makten, och förordar lägre skatter samt mindre statlig inblandning i den privata sektorn. Partiet har rört sig högerut under 2000-talet och domineras sedan Donald Trump blev president första gången – och än mer därefter – av en ytterhögerfalang som trängt undan mer konventionella konservativa krafter.

Det har alltid varit svårt för nya röster att göra sig gällande utanför de två stora partierna. Sydstataren George Wallace som förespråkade åtskillnad mellan svarta och vita fick dock genomslag i valet 1968 genom att utnyttja rasistiska stämningar. Texasmiljardären Ross Perot fick 19 procent i presidentvalet 1992, det bästa resultatet en kandidat uppnått vid sidan av de stora partierna sedan 1912 (då Theodore Roosevelt fick 27 procent av rösterna).

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Trump dansar in på världsscenen igen (2025-01-07)
Dags för Europa att kliva fram (2024-11-06)
Nästa president får leda ett alltmer utmanat USA (2024-10-24)
Special: Trump eller Harris? Världen väntar med spänning (2024-10-14)
Våldet hänger i luften i USA (2024-09-30)
Rivstart för Harris när väljarna ska omvändas (2024-08-14)
Trump analyserad – effektiv giftig svada (2024-06-05)
Iranattack sätter broderskapet USA-Israel på prov (2024-04-15)
Risk och chans att byta ut Biden (2024-02-19)
Spel om migration kan avgöra valet i USA (2024-02-08)
”Trump 2” väntas kunna bli ännu mer extrem (2024-01-08)
Biden plockar inga poäng på grön politik (2023-11-20)
Biden prövas i Mellanöstern (2023-10-19)
Fallet Trump – en chockvåg genom rättssystemet (2023-08-24)
Sjunkande stöd för USA:s HD inför nya laddade domar (2023-05-29)
Vilsna republikaner söker väg till seger 2024 (2023-03-09)
Trump behöver de väckelsekristna, men behöver de honom? (2023-02-20)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)