USA – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten USA är en republik med presidentstyre. Demokraten Joe Biden styr landet sedan 2021 men företrädaren Donald Trump återkommer på presidentposten i januari 2025. Republikanerna återtar också majoritet i senaten medan det slutliga resultatet gällande representanthuset dröjer.

Det har varit ett dramatiskt valår i USA. Under våren, redan innan alla primärval inom de båda partierna genomförts, pekade det mesta på att valet den 5 november skulle bli en returmatch mellan Joe Biden och Donald Trump. Men efter en tv-debatt i juni där Biden framstod som både virrig och kraftlös argumenterade allt fler demokrater öppet för att presidenten borde träda tillbaka med anledning av sin höga ålder (han är 81).

När bara en månad återstod till Demokraternas partikonvent i augusti drog sig Joe Biden ur presidentvalet, för ”partiets och landets” skull. Ganska snart stod det klart att partiets kandidat i stället blev den nuvarande vicepresidenten Kamala Harris. Beskedet gav valkampanjen en injektion i form av både stora pengabidrag och ny entusiasm inför det som många har sett som ett ödesval där stora värden stod på spel. Uppslutningen bakom Harris blev stark trots att hon tidigare varit relativt osynlig.

En annan form av dramatik utspelade sig i mitten av juli, när Trump med knapp marginal undgick en kula från en attentatsman under ett valmöte i Pennsylvania (se Kalendarium: 13 juli 2024). Mordförsöket bidrog till att republikanerna än mer helhjärtat än tidigare slöt upp bakom den 78-årige Trump, som formellt utsågs till kandidat vid Republikanernas partikonvent några dagar senare.

Efter attentatsförsöket anklagade många republikaner Biden och demokraterna för att ha piskat upp stämningen med hätska uttalanden om Trump, som utmålats som ett hot mot demokratin. De anklagelserna skruvades upp två månader senare, när en beväpnad man upptäcktes några hundra meter från Trump på en golfbana i Florida (se Kalendarium: 15 september 2024).

Samtidigt har Trump själv sedan länge utmärkt sig för ett språkbruk som tidigare var otänkbart i amerikansk politik. Han hetsar mot såväl individer som hela folkgrupper (se även Demokrati och rättigheter). Under valrörelsen har han målat upp en allt mörkare bild av ett USA som hotas av illegala invandrare – som ofta beskrivs som både galningar och terrorister – och av en inre fiende bestående av vänsterradikaler.

Joe Biden sitter kvar som president till januari 2025. Vid sitt tillträde 2021 talade han om att ena landet efter de tumultartade åren med Donald Trump som president, 2017–2021. Det har visat sig vara en fåfäng förhoppning, splittringen och den politiska polariseringen är minst lika stor som tidigare. En majoritet av de republikanska väljarna tror på expresidenten när han hävdar att han egentligen vann presidentvalet 2020, trots avsaknaden av bevis. Påståendena om valfusk och efterdyningarna av stormningen av kongressbyggnaden strax före maktskiftet (se Kalendarium: 6 januari 2021) har bidragit att förgifta det politiska klimatet i USA. Trump säger också att det är bara om valfusk förekommer som han kan förlora valet 2024, vilket många befarar kommer att leda till våldsamheter om Harri utropas till segrare.

President Joe Biden och vicepresident Kamala Harris i Vita husets rosenträdgård i maj 2021. Kamala Harris är historisk som den första kvinnliga vicepresidenten, och dessutom den första svarta. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Vad gäller Republikanerna var det tydligt att Trump håller partiet i ett stadigt grepp redan innan han utsattes för mordförsöket i juli. Ändå har två åtal väckts mot Trump med anklagelser om att expresidenten försökte påverka valresultatet samt fuska till sig segern i valet 2020. Sannolikheten att Trump fälls har dock minskat sedan Högsta domstolen slagit fast att en president inte kan ställas till svars för handlingar inom ramen för sitt ämbete (se Kalendarium: 1 juli 2024). Trump har dock fällts i ett annat brottmål, gällande bokföringsbrott i New York kopplat till ”hyschpengar” för att tysta en porrskådespelare (påföljden är inte fastställd ännu). I ett fjärde brottmål anklagas han för olaglig hantering av hemligstämplat material. Därutöver har Trump efter sin presidentperiod fällts i civilrättsliga mål, för bedrägeri samt förtal och sexuella övergrepp. Läs mer om rättsprocesserna mot Trump här.

Mellanårsvalet

När Joe Biden tillträdde satsade han på att rivstarta med fokus på att bekämpa coronapandemin och den ekonomiska krisen i dess spår. Framgångarna med pandemibekämpningen var blandade men ekonomin vände från djupdykningen 2020 till den starkaste tillväxten på nästan fyra decennier året därpå. Sedan kom en ny inbromsning med hög inflation och, inte minst efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina, stigande bränslepriser.

Mycket pekade på att kärvare privatekonomi för många amerikaner, samt låga popularitetssiffror för Biden, skulle bidra till en ”röd våg” av framgångar för Republikanerna i mellanårsvalet 2022 (rött är partiets färg). I stället gjorde Demokraterna oväntat bra ifrån sig och lyckades till och med stärka sin ställning i senaten med ett mandat, så att partiet fick 51 mandat mot Republikanernas 49. Under föregående period när röstvikten var 50–50 hade vicepresidenten utslagsröst.

Republikanerna tog däremot över kontrollen över representanthuset när den nya kongressen tillträdde i januari 2023. Segermarginalen blev dock inte så stor som många väntat.

Expresident Donald Trump på väg till ett massmöte i South Carolina, i september 2023. Foto: Artie Walker Jr/AP/TT

Lagpaket

En utdragen strid pågick i kongressen under 2021 om två stora satsningar, den ena på infrastruktur och den andra på ett paket med inriktning på välfärd och klimat. Motsättningarna var stora mellan båda partierna men en dragkamp utkämpades också inom Demokraterna. En vänsterfalang ville först inte godkänna infrastrukturpaketet innan de sociala satsningarna hade säkrats, samtidigt som en högerflygel tyckte att det ursprungliga förslaget var på tok för omfattande.

Till slut antog kongressen ändå ett infrastrukturpaket (Intrastructure investment and jobs act) som innebär att 1 200 miljarder dollar avsätts för att rusta upp landets slitna transportsystem. Förutom till vägar, järnvägar och broar ska pengar också satsas på klimatåtgärder och bredbandsutbyggnad. Beslutet fattades med stöd av närmare hälften av republikanerna i senaten, förutom samtliga demokrater. Det var ett ovanligt inslag av partiöverskridande enighet i det annars kompromisslösa klimat som råder.

Försöken att baxa igenom det andra paketet (Build back better act) gick däremot i stöpet. Trots månader av förhandlingar och trots att paketet halverats till 1 750 miljarder dollar var det en demokratisk senator som vägrade att följa partilinjen. Men övertalningen av Joe Manchin, från West Virginia, fortsatte i det tysta av senatens majoritetsledare Chuch Schumer och småningom gick han med på att släppa igenom ett omarbetat förslag som också syftade till att bekämpa inflationen som skjutit fart. Lagpaketet (Inflation reduction act) presenterades överraskande i juli och godkändes månaden därpå. Det omfattar sammanlagt 737 miljarder dollar, varav närmare 370 miljarder i åtgärder mot klimatförändringar. Det är den största klimatinvesteringen hittills i USA (se Kalendarium).

Under året stoppade republikanerna i senaten två lagförslag som skulle skydda rösträtten och valdemokratin. Det skedde med hjälp av så kallad filibuster, en förhalningstaktik som får till följd att det krävs 60 procents majoritet för att få igenom lagstiftning. De två lagförslagen lades fram sedan Republikanerna efter valet 2020 drivit en landsomfattande offensiv i delstatskongresserna för att begränsa rösträtten och göra det möjligt för politiker att ingripa och ändra valresultat. Offensiven bygger på uppfattningen att det var fusk som gjorde att Donald Trump förlorade valet 2020.

Utrikespolitiska prövningar

En allvarlig prövning för Bidens administration blev tillbakadragandet av trupper från Afghanistan sommaren 2021. Biden fullföljde sin föregångares plan när han meddelade att alla amerikanska soldater skulle lämna landet. Kritiken blev hård från många håll när Biden hårdnackat höll fast vid tillbakadragandet trots talibanernas frammarsch och maktövertagande, och trots att kaotiska scener utspelade sig vid flygplatsen i Kabul de sista veckorna. Reträtten satte punkt för 20 års krig i Afghanistan.

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 hävdade många republikaner att orsaken till stor del var svaghet hos Biden, som de menade manifesterades i samband med uttåget från Afghanistan(se vidare Utrikespolitik och försvar). Samtidigt kom kriget, den värsta krisen i Europa på årtionden, på många sätt att omdefiniera politiken i USA. Plötsligt fanns ett fokus på omvärlden och USA:s roll som ledare för den transatlantiska alliansen, och inte bara på inrikesfrågorna.

Efter hand har dock USA:s stöd till Ukraina blivit en het politisk fråga (se Kalendarium: 24 april 2024).

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Förbundsrepubliken USA har 50 delstater (de senaste, Alaska och Hawaii, anslöts 1959). Författningen som trädde i kraft 1789 föreskriver ett statsskick byggt på maktdelningsprincipen. Det innebär att verkställande, lagstiftande och dömande makt ska balansera varandra: presidenten styr USA, kongressen skriver lagarna och Högsta domstolen ska försäkra att presidentbeslut och lagar inte strider mot författningen. Författningen reglerar också maktförhållandet mellan den federala regeringen och delstaterna.

USA:s konstitution räknas som världens äldsta nedtecknade och nu gällande grundlag. Den har stått modell för många andra länders författningar och brukar också beskrivas som världens kortaste: fyra handskrivna sidor. Inget har ändrats i den ursprungliga texten men grundlagen har kompletterats med 27 tillägg (amendments). De tio första tillkom redan 1791 och kallas gemensamt för rättighetsförklaringen (Bill of Rights). Den garanterar rättigheter för individen, som yttrande-, tryck-, religions-och mötesfrihet, samt rättssäkerhet och rätten att bära vapen.

Bland övriga 17 tillägg finns avskaffandet av slaveriet (1865), kvinnlig rösträtt (1921) och förbud för en person att väljas till president mer än två gånger (1951). Ett tillägg som antogs 1919 innebar att tillverkning och försäljning av alkohol förbjöds, men förbudet upphävdes genom ett nytt tillägg 1933.

Den verkställande makten: presidenten

Presidenten som är både statsöverhuvud och regeringschef väljs på fyra år och kan väljas om en gång (läs mer om valsystemet här). Vid sin sida har presidenten ett kabinett som ungefär motsvarar en svensk regering, men som i högre grad har en rådgivande funktion. Presidenten utser själv kabinettets medlemmar som leder olika departement (motsvarande ministrar i Sverige). Till det som brukar kallas administrationen hör också ämbetsverk och några särskilda verkställande organ. Presidenten förfogar vidare över en stab av personliga medarbetare vilka ofta har ett stort inflytande över politikens utformning.

Till presidentens uppgifter hör att leda USA:s utrikespolitik och vara högsta befälhavare för de militära styrkorna. Rätten att förklara krig och godkänna formella fördrag med främmande makter ligger formellt hos kongressen, men presidenten kan åtminstone för en kortare tid sända amerikanska trupper utomlands utan kongressens godkännande. 

Statsskicket med presidentstyre innebär att presidenten inte är beroende av stöd i kongressen för att kunna utöva sitt ämbete. Det är inte ovanligt att Vita huset (presidentens bostad och arbetsplats) och kongressen kontrolleras av olika partier. Presidenten har ingen rätt att upplösa kongressen eller utlysa nyval. En president kan avlägsnas från sin post endast på grund av missbruk av ämbetet. Det sker i så fall genom riksrätt. Vid en sådan process väcks åtal av representanthuset medan rättegången hålls i senaten. Tre presidenter har ställts inför sammanlagt fyra riksrätter, och i samtliga fall har senaten friat den åtalade. De två första var Andrew Johnson (1868) och Bill Clinton (1992). Donald Trump friades först från misstankar om maktmissbruk och hindrande av kongressens arbete (2020, se Kalendarium) och sedan för anstiftan till uppror (2021, se Kalendarium).

Den lagstiftande makten: kongressen

Kongressen består av senaten och representanthuset. Ledamöterna i båda kamrar utses i direkta val och de kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Till senaten sänder de 50 delstaterna vardera två representanter som innehar sina mandat i sex år. Val till en tredjedel av platserna i senaten hålls vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs på två år (läs mer här). De två kamrarna har lika ansvar för lagstiftningsarbetet. Alla lagförslag behandlas först i ett av de många utskotten. Det är ofta där som kompromisser förhandlas fram innan en fråga går till omröstning. För att ett lagförslag ska gå igenom måste det antas av båda kamrarna. Ibland antar kamrarna först olika versioner av ett lagförslag som i så fall måste jämkas ihop i ett gemensamt utskott, varpå kamrarna röstar på nytt. Utskotten utsätts för ständiga påtryckningar från de tusentals inflytelserika lobbyister som från sina kontor i Washington företräder mängder av företag och intresseorganisationer. När utskotten vill inhämta information utifrån anordnar de ofta utfrågningar (hearings) som vanligen är offentliga. 

Den dömande makten: Högsta domstolen

Högsta domstolens huvuduppgift är att tolka och avgöra om lagar står i överensstämmelse med konstitutionen. Domstolen spelar därmed en stor politisk roll när den tar ställning i olika samhällsfrågor. Aborträtten och dödsstraffet är några av de stridsfrågor där Högsta domstolen har spelat en avgörande roll. Under 1950- och 1960-talen bidrog dess beslut till viktiga framsteg för rasintegrering och medborgarrätt. När samkönade äktenskap blev lagliga i USA 2015 skedde det genom ett domslut. Högsta domstolen har på senare år blivit alltmer konservativ vilket bland annat gör att en del medborgerliga rättigheter som befästes på 1960-talet har luckrats upp (se Demokrati och rättigheter).

Högsta domstolen har nio ledamöter som utses på livstid. Kandidaterna nomineras av presidenten och måste godkännas av senaten. Detsamma gäller domare i högre federala domstolar.

Den federala regeringen och delstaterna

Den federala regeringen ansvarar bland annat för försvar, utrikespolitik, mynt- och postväsende, högre juridiska spörsmål samt landets inre säkerhet. 

De enskilda delstaterna har relativt stor självständighet. De har sin egen författning och maktfördelning lik den federala: med domstolar, kongress och en guvernör som högsta verkställande ledare. Efter Franklin D Roosevelts program Den nya given (New Deal) på 1930-talet (se Äldre historia) gick utvecklingen länge mot ett allt större federalt inflytande. Det har ändrats på senare år när alltmer inflytelserika konservativa republikaner krävt en återgång till ökad självbestämmanderätt för delstaterna, inte minst i sociala frågor. 

Skillnaderna mellan delstaterna kan vara stora. Dödsstraff är något som avgörs på delstatsnivå och skolsystemen varierar. 

Mångfalden blir ännu större på lokal nivå eftersom landets drygt 3 000 counties (motsvarande län) har en lokal ordningsstadga där olika regler kan tillämpas. 

Med undantag för Nebraska har alla delstater tvåkammarsystem med en senat och ett representanthus. När ett lagförslag antagits av båda kamrarna ska det godkännas av guvernören, som har vetorätt. Den lagstiftande församlingen kan dock i de flesta fall upphäva vetot med två tredjedelars majoritet. 

Delstatsguvernören väljs oftast för en fyraårsperiod. Till guvernörens befogenheter hör befälet över delstatens nationalgarde, initiativrätt i lagstiftningsfrågor samt rätt att utnämna högre ämbetsmän och att benåda eller förkorta straffet för brottslingar som dömts enligt delstatens lagar. I flera delstater kan invånarna begära återkallande av guvernörsvalet genom namninsamling. 

I delstaterna och på lokal nivå väljs ofta domare och åklagare i allmänna val. Även en lång rad andra ämbeten tillsätts på politiska grunder. 

Federationen består förutom delstaterna också av huvudstadsområdet District of Columbia samt fem självstyrande territorier (se Geografi och klimat) och flera obebodda landområden.

POLITISKA PARTIER

USA har i praktiken alltid haft ett tvåpartisystem. Sedan Abraham Lincoln 1860 valdes till den förste republikanska presidenten har Demokratiska partiet (Democratic Party) och Republikanska partiet (Republican Party) dominerat USA:s politiska system. De är inte riktigt partier i svensk mening utan snarare löst sammanhållna valorganisationer utan betalande medlemmar och med stor ideologisk spännvidd. De mobiliserar främst inför valen. Sedan lång tid tillbaka står Republikanska partiet tydligt till höger om Demokratiska partiet.

Demokraterna har under 2000-talets första decennier förespråkat en mer reglerad finanssektor, höjda skatter för höginkomsttagare, regleringar till skydd för konsumenter och något som åtminstone liknar allmän sjukförsäkring. Under president Barack Obama (2009–2017) antogs en sjukvårdsreform som i olika former debatterats sedan 1960-talet (se Modern historia och Sociala förhållanden).

Republikanerna kopplas i större utsträckning ihop med stora företagsintressen och den kristna högern. Man förespråkar mer inflytande för delstaterna och mindre för den federala makten, och förordar lägre skatter samt mindre statlig inblandning i den privata sektorn. Partiet har rört sig högerut under 2000-talet och domineras sedan Donald Trump blev president – och än mer därefter – av en ytterhögerfalang som trängt undan mer konventionella konservativa krafter.

Det har alltid varit svårt för nya röster att göra sig gällande utanför de två stora partierna. Sydstataren George Wallace som förespråkade åtskillnad mellan svarta och vita fick dock genomslag i valet 1968 genom att utnyttja rasistiska stämningar. Texasmiljardären Ross Perot fick 19 procent i presidentvalet 1992, det bästa resultatet en kandidat uppnått vid sidan av de stora partierna sedan 1912 (då Theodore Roosevelt fick 27 procent av rösterna).

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Dags för Europa att kliva fram (2024-11-06)
Special: Trump eller Harris? Världen väntar med spänning (2024-10-14)
Våldet hänger i luften i USA (2024-09-30)
Rivstart för Harris när väljarna ska omvändas (2024-08-14)
Trump analyserad – effektiv giftig svada (2024-06-05)
Iranattack sätter broderskapet USA-Israel på prov (2024-04-15)
Risk och chans att byta ut Biden (2024-02-19)
Spel om migration kan avgöra valet i USA (2024-02-08)
”Trump 2” väntas kunna bli ännu mer extrem (2024-01-08)
Biden plockar inga poäng på grön politik (2023-11-20)
Biden prövas i Mellanöstern (2023-10-19)
Fallet Trump – en chockvåg genom rättssystemet (2023-08-24)
Sjunkande stöd för USA:s HD inför nya laddade domar (2023-05-29)
Vilsna republikaner söker väg till seger 2024 (2023-03-09)
Trump behöver de väckelsekristna, men behöver de honom? (2023-02-20)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)